Varje år publiceras det en mängd underbara självbiografiska och/eller socialrealistiska serier i Sverige – genrer som dominerar seriemarknaden när det gäller svenska serier av inhemska serieskapare, men det finns flera lysande och läsvärda undantag när det gäller skräck, fantasy, superhjältar och science fiction. Hit hör Dennis Gustafssons utsökta följetong Viktor Kasparsson (skräckthriller med övernaturliga inslag som utspelas i 1930-talets Skåne); Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnssons fantastiska Vei (fullblodsfantasy med den nordiska mytologin som ramverk), Daniel Ahlgrens kärleksfulla drift med superhjältar i SH3 och naturligtvis Kim W. Andersson som spelar i en egen division med sina skapelser Alena (skräck), Astrid (science fiction) och Love Hurts (alla genrer jag redan listat plus några till).

Dessa serier har alla det gemensamt att de presenterar fiktion och/eller verklighetsflykt med både hjärta och hjärna och dit hör definitivt den pågående albumföljetongen Jannah av Johan Jergner-Ekervik och Frida Ulvegren, hittills utgiven i två delar (Kartago 2015 och Ades Media 2020) som har beskrivits som ”episk diskbänks-sci-fi”. Att sammanfatta denna serie med bara en mening känns dock fattigt för den är både en hyllning till Vilhelm Mobergs epos Utvandrarserien och Harry Matinsons Aniara, en satir över vår samtid och kommande framtid, kryddat med ett välporträtterat persongalleri och en rejäl dos svart humor blandat med existensiell ångest.

Allt börjar 2026 då man upptäcker en planet i ett främmande solsystem. Planeten är fullt beboelig, liknar Jorden och döps sedermera till Jannah – det arabiska ordet för paradiset. Till slut lyckas man hitta ett relativt snabbt sätt att resa dit och en kolonisation tar sin början. 80 år efter upptäckten av Jannah går vår egen jord sakta men säkert mot sin undergång på grund av överbefolkning och våldsamma klimatförändringar och många drömmer om ett nytt liv och en framtid full av möjligheter. En brokig liten skara av människor beslutar sig för att ta detta steg och lämnar Jorden för en resa genom rymdens oändlighet till en helt ny värld.

När det gäller inspirationen från Utvandrarserien så har Jergner-Ekervik och Ulvegren verkligen lekt med Vilhelm Mobergs epos och det är en lustfylld process som smittar av sig på läsaren. Karl-Oskar och Kristina representeras här av äkta paret Harry och Kristian från djupaste Småland där Harry är en lätt patetisk butikschef i elektronikbranschen med lite för stora drömmar och Kristian en jordnära växthusentusiast. Drängarna Robert och Arvid heter här Isaak och Yorik och har ett slitsamt arbete som gruvarbetare på månen. Isaaks lungor är märkbart påverkade av allt radioaktivt måndamm och stackars Yorik har svårt med både koncentration och tankeverksamhet efter att ha deltagit en gång för mycket som frivillig försökskanin i ett oseriöst forskningsprojekt. Danjel och hans kristna sekt har här förvandlats till ett hippiekollektiv som lever i det rivningshotade Kaknästornet.

Bland resenärerna på rymdfarkosten SS Charlotte (som också lånat sitt namn från Utvandrarna) hittar vi också helt nya karaktärer, som fripassageraren och rymdpiraten Xie, systrarna Borild och Morild Swedenborg vars syster Torild är en välrenommerad forskare bosatt på Jannah samt Lo, desillusionerad influencer och stenrik arvtagare till Dentcorp och den som finansierar resan för Harry och Kristians nära och kära.

Förutom den spännande ramberättelsen och det intressanta persongalleriet så kryddar Jergner-Ekervik och Ulvegren sin historia med härligt ironiska inovationer som man inte kan vara utan i nästa sekel, såsom den självborstande tandskenan, digital uppkoppling via ett chip i hjärnan samt min favorit: DogUp – ett hjälpmedel som uppgraderar ditt husdjur så att det får talets gåva, med stor komik som följd. En annan höjdare är också Bieberkyrkan som predikar frälsaren Justin Biebers ord och alltid har en känd låttext som visar en rätt i vardagen.

Den första volymen, Sista året på Jorden (Kartago, 2015), är både tecknad, färglagd och textad för hand medan andra volymen, Mellan två världar (Ades Media, 2020), är skapad digitalt och även om jag gillar anslaget i första volymen så bidrar den nya tekniken till att lyfta andra volymen till ännu större höjder. I andra volymen breder historien också ut sig med gripande, härligt gulfärgade tillbakablickar i några av huvudpersonernas liv. Särskilt gillar jag Xius berättelse som är full av elände, cynism, vemod och kämpaglöd.

Jergner-Ekervik och Ulvegren har skapat en alldeles unik berättelse med många lager som både känns nostalgisk och ny på samma gång. Det är en serie som man kan läsa flera gånger och alltid hitta något nytt och jag längtar otåligt på den tredje och sista delen då resenärerna på SS Charlotte äntligen når fram till planeten Jannah.

Trackback-adress