Merparten av mina inlägg på Shazam handlar om dagsaktuella nyheter och nya utgåvor på seriemarknaden men lika ofta som jag gläds över aktuella händelser så känner jag också frustration över att tiden inte räcker till när det gäller att granska äldre material. Mina alltmer frekventa besök på Malmö Stadsbiblioteks eminenta serieavdelning har dock gett mig ro i själen. Flera moderna klassiker, som Ghostworld, Beasts of Burden och Christophe Chaboutés Alone och Park Bench, har betats av och hela helgen har jag vältrat mig i den samlade utgåvan av en annan modern klassiker av rang, nämligen Blacksad.

För er som aldrig hört talas om denna pärla så kan man bäst sammanfatta Blacksad som hårdkokt film noir i färg med antropomorfa djur i rollistan, eller kort och gott Humphrey Bogart möter Disney. Serien är skapad av spanjorerna Juan Díaz Canales och Juanjo Guarnido för den franska seriemarknaden (förlaget Dargaud) men serien har även blivit en internationell succé (bland annat gav Egmont ut en svensk utgåva 2007 som samlar de första tre volymerna, vilken nu tyvärr är slutsåld) som hyllats med många fina priser som tre Eisner Awards och Angoulême-festivalens publikpris. Själv har jag avnjutit Dark Horse Comics tre fina utgåvor som samlar seriens alla fem volymer publicerade mellan åren 2000 och 2013 och som bjuder på storartad serieunderhållning.

Huvudpersonen John Blacksad är en klassisk privatdetektiv med drag av både Dashiell Hammetts Sam Spade eller Raymond Chandlers Philip Marlowe och serien utspelas också i 50-tales USA. Förutom att Blacksad lånar friskt och kärleksfullt från den hårdkokta noirgenren så är den också fullständigt magiskt snyggt illustrerad av Juanjo Guarnido som även jobbat som tecknare på den franska Disney-studion i Montreuil. Med underbar fingertoppskänsla fyller han serien med ett fantastiskt menageri av antropomorfa djur med unika karaktärsdrag där gränsen mellan djur och människa antingen suddas ut helt eller helt enkelt bildar en perfekt symbios.

Av de tre volymerna är den första den klart bästa. Här får vi till att börja med följa John Blacksad när han försöker hitta vem som dödade den berömda skådespelerskan, och även hans tidigare flickvän, Natalia Willford i äventyret Somewhere Within the Shadows (2000). Äventyret är en klassisk deckargåta som utspelas både i de ruffigaste kvarteren och maktens fina korridorer och berättelsen är i perfekt synk med action, spänning och härliga karaktärer och miljöer.

Det andra äventyret i den första samlingsvolymen, Arctic Nation (2003), utspelas i en fiktiv förort på dekis, präglad av rasmotsättningar mellan vita och svarta djur. John Blacksad får i uppdrag av lärarinnan Ms. Grey att hitta den försvunna flickan Kaylie och denna gång präglas mysteriet av rasism, ekonomisk depression och sexuell perversion. Canales och Guarnido spelar skickligt på kampen mellan vita och svarta djur med ett djupt känslomässigt och upprivande familjedrama i bakgrunden och här får vi för första gången också stifta bekantskap med den illaluktande vesslan och reportern Weekly som förekommer i resten av albumen, både som comic relief men också som en hjälpande, eller irriterande, hand. Arctic Nation är ett riktigt mästerverk som skickligt placerar 50-talets amerikanska rasmotsättningar i en antropomorf kontext (se där! En mening jag inte får skriva varje dag) och den bjuder på komplett fulländning från första till sista rutan.

Den första inbundna samlingsutgåvan från Dark Horse Comics (publicerad 2010) avslutas med Red Soul (2005) där John Blacksad jobbar som livvakt åt den rika sköldpaddan Hewitt Mandeline men av en slump råkar träffa professorn, Nobelpris-kandidaten och gamle vännen Otto Liebber som är medlem av en intellektuell klubb av forskare, konstnärer och författare…som alla är socialister. Temat för Red Soul är 50-talets Red Scare och även rädslan för atombomben och äventyret innehåller även en härligt bitterljuv kärlekshistoria mellan Blacksad och författaren Alma Mayer.

2012 publicerade Dark Horse Comics seriens fjärde volym, A Silent Hell (2010), i en egen inbunden utgåva och den här gången befinner sig John Blacksad och Weekley i New Orleans för att hjälpa den döende skivproducenten Faust Lachapelle med att hitta jazzpianisten Sebastian ”Little Hand” Fletcher. Äventyret involverar mörka skandaler, olycklig kärlek, fattigdom och drogmissbruk samt musik och voodoo plus att det ger Guarnido möjligheten att få skildra det franska kulturarvet i New Orleans med bland annat ett spektakulärt besök på Mardi Gras.

Den femte och senast publicerade volymen, Amarillo (2014), är tyvärr också den svagaste eftersom den lämnar mycket övrigt att önska när det gäller kvalitén på manuset. John Blacksad beslutar sig för att ta en välbehövlig time-out och befinner sig snart på en märklig road-trip genom sydvästra USA. Genom en rad av besynnerliga och slumpmässiga möten råkar Blacksad dras in i en härva med en trasig författare, en diabolisk cirkus, mord, missförstånd och mycket annat i en enda stor röra vars enda räddning är Guarnidos snygga illustrationer.

Trots att jag inte helhjärtat kan rekommendera hela serien på grund av den sista volymen så ser jag denna mer som en parentes eller olycksfall i arbetet och med tanke på att det nu gått mer än fem år sedan vi sist såg röken av en ny volym i serien så börjar väntan nu bli outhärdlig. Seriens skapare har dock inte legat på latsidan då Canales har haft fullt upp med två nya Corto Maltese-album (det första albumet, Under midnattssolen, gavs ut på svenska av Faraos Cigarrer 2016) och Guarnido har de senaste tre åren varit fullt upptagen med att teckna Alain Ayroles klassiska skälmhistoria Les Indes Fourbes som handlar om Don Pablo de Segovias äventyr i Sydamerika på 1600-talet och som dyker upp på förlaget Delcourt nu i augusti. Dock verkar det äntligen som att den sjätte volymen äntligen är på gång och senare i år kommer det även ett TV-spel, Blacksad: Under the Skin, så serien är definitivt inte avslutad än. Som jag redan sagt är Guarnidos förträffliga illustrationer den största behållningen med Blacksad men när Canales också är i högform, som i de två första volymerna, så är serien alldeles underbar. Betyg för volymerna blir i tur och ordning 5, 4 och 3 och jag rekommenderar de första två med hela mitt seriehjärta och längtar efter mer hårdkokt noir med antropomorfa djur.

Trackback-adress