En gång för länge sedan fanns det män här på Jorden men nu är de alla borta. Allt började med att en mycket intelligent man, Dr. Sharma, gjorde en skrämmande upptäckt: till följd av en genetisk defekt föddes det allt färre pojkar och hans forskning visade att det manliga släktet skulle vara helt utrotat inom några få generationer. Forskare över hela världen höll med och försökte slå larm men ingen verkade lyssna eller ta upptäckten på allvar. Dessutom distraherades världen av en rad naturkatastrofer, som översvämningar, skogsbränder, orkaner och jordbävningar…nästan som om Moder Jord valde att visa sin styrka vid helt fel tillfälle. Världen störtade ner i kaos, marknaden kraschade, upplopp rasade och krig bröt ut och ingen hade varken tid eller lust att lyssna på en forskares teori om männens överlevnad. En allt äldre Dr. Sharma forskade vidare för att hitta en lösning, alltmedan män kidnappades eftersom det nu existerade en svart marknad där man köpte och sålde män och sperma, men han lyckades aldrig avsluta sitt arbete och ironiskt nog löd texten på hans gravsten: ”Han lämnade efter sig sin fru och sina två döttrar.”

När jag skriver detta inlägg är det 8 mars och därmed också Internationella kvinnodagen och därför kan jag inte tänka mig en bättre titel att läsa än Woman World av Aminder Dhaliwal som såg dagens ljus under hashtaggen womanworld på Instagram för ganska exakt två år sedan. Serien har sedan dess samlats i en fin utgåva av Drawn & Quarterly och trots den brutala inledningen om en postapokalyptisk värld utan män som för tankarna till Brian K. Vaughans Y: The Last Man så är Woman World en otroligt charmerande, träffsäker, tänkvärd och hejdlöst rolig serie om en värld enbart befolkade av kvinnor.

Vi får följa några kvinnor i en by på landet som styrs av visionären och borgmästaren Gaia (som alltid är naken eftersom hon älskar att känna vinden under sina bröst), hennes mera praktiskt lagda sidekick och sekreterare Uma, de yngre kvinnorna Yumi, paret Layla och Lara samt Ina (som är hemligt förälskad i Layla sedan sjuårsåldern), flickorna och bästa vännerna Naomi och Emiko samt gamla Ulaana som är så gammal att hon fortfarande minns en tid när männen fortfarande existerade.

I härliga små rapsodiska episoder får vi följa livet i denna by där kvinnor skrattar, gråter, älskar, hatar, ja, helt enkelt lever sina alldeles vanliga liv och där männens tidigare existens förvandlats till något märkligt, närmast mytologiskt och rätt så ofta komiskt minne av sedan länge flydda dagar. Vi får bland annat följa byns strävan efter att skapa en symbol för sin lilla by som både ska signalera styrka, väcka empati och visa på uthållighet (de beslutar sig för ”Beyonce’s Thighs”), leka mens-leken med Naomi och Emiko (som innebär att man hänger med sin kompis en gång i månaden, snurrar en så man mår illa, skivar lök så ögonen tåras och matar en med choklad tills man får ont i magen) höra Ulaanas förklaring av som-flickan-sa-skämt, girlpower, Die Hard, varuhuspoliser på segways, med mera och allt levereras med underbar finess och timing.

Aminder Dhaliwal har skapat ett litet mästerverk med sin humanistiska komedi om en postapokalyptisk värld utan män som jag rekommenderar varmt och vill man läsa mer så finns det en liten fortsättning med titeln Woman World: Way Home på Instagram där Ulaana skickar ut Naomi och Emiko i ödemarken med målet att de ska hitta tillbaka hem och skaffa sig lite överlevnadsstrategier på köpet.

Trackback-adress