I den lilla studentstaden Blitheton lever fantasivarelser helt normala liv och varulven och baristan Julie strävar efter att vara den mest normala av alla. Men allt vänds upp och ner när hon och hennes nya flickvän Selena (som också är en varulv) går på en misslyckad första date som slutar med att Julies bästa vän och arbetskollega, kentauren Chet, förlorar sin hästkropp under en mystisk trolleriföreställning. Nu är det upp till Julie och hennes vänner att hjälpa Chet och hitta den lömske illusionisten innan någon annan råkar i fara.

Lumberjanes från förlaget Boom! Box (som är en underetikett till BOOM! Studios), skapad av Shannon Watters, Grace Ellis, Brooklyn A. Allen och Noelle Stevenson, där fem unga kvinnliga scouter är på sommarläger och tacklar diverse övernaturligheter blev en megahit, inte minst på grund av seriens öppna och välkomnade attityd när det gäller mångfald och könstillhörighet. 2017 startade Grace Ellis tillsammans med tecknaren Shae Beagle serien Moonstruck, en urban fantasy som utspelas i en värld full av fantasivarelser som är som folk är mest. I huvudrollerna har vi två lesbiska varulvar och kentauren Chet, som är en ickebinär person (serien använder pronomen som they istället för det svenska hen), och ett helt menageri av andra varelser som vampyrer, minotaurer, gorgoner, häxor…och till och med spöken.

Världsbygget och Beagles magiskt magnifika illustrationer är seriens största behållning men även olika komplikationer och frågeställningar om identitet som är en viktig och bärande del av Moonstruck. Karaktärer av olika form, storlek och könstillhörighet existerar i harmoni – förutom varulvar i och för sig som ofta utsetts för glåpord och tråkiga ordvitsar. Detta är en av anledningarna till att Julie har svårt med sin egen dubbla identitet medan hennes flickvän Selena utstrålar trygghet och självkänsla när det gäller sin varulvsidentitet. Julies osäkerhet kontra Selenas självsäkerhet gör deras förhållande minst sagt komplicerat vilket serien löser på ett mycket charmigt sätt.

Moonstruck är verkligen just charmig och mysig men saknar driv i handlingen som ofta blir stillastående och ibland rent förvirrande. Dialogen svämmar också bitvis över av en meningslös jargong som får det att krypa i kroppen på mig och det irriterande och hoprafsade Scooby Doo-slutet gav en fadd smak i munnen.

Moonstruck är dock så pass bra så jag tänker fortsätta läsa den, inte minst för att lära känna den klärvoajanta häxan Cass lite närmare då hon helt klart är min favoritkaraktär.

Trackback-adress