Lucifer har fått i uppdrag att stjäla Deguerras postimpressionistiska mästerverk The Empty Garden från ett konstgalleri. Där stöter hon även på Madam Cymbalines hejdukar som är ute i samma ärende för målningen är egentligen ett magiskt fängelse dit Cymbalines ondskefulle bror Yves förvisats. Det sistnämnda är dock Lucifer lyckligt ovetande om, annars hade hon inte stoppat in den överviktige säkerhetsvakten Bob (som fick en hjärtattack när han såg Lucifer besegra Cymbalines hejdukar med hjälp av en gigantisk magisk orm) i tavlan och fört den till sin uppdragsgivare Val Brisendine. Med hjälp av en magisk livlina befriar Lucifer Bob men får med sig Yves på köpet. Eftersom han är svag efter sin långa vistelse i tavlan smaskar han i sig praktikanten Rainas själ och frågan är nu om Lucifer kan föra tillbaka Raina från de döda innan Yves störtar världen ner i kaos?

För några veckor sedan fick jag tag i Hexed av Michael Alan Nelson och Emma Ríos från 2008 och blev glatt överraskad. Jag hade också lite koll på att serien fick en fortsättning 2014 med Dan Mora (Klaus) som tecknare. Dessutom fick denne Dan Mora priset Russ Manning Promising Newcomer Award vid förra årets Eisner-gala, både för Klaus men också för Hexed: The Harlot and The Thief, men jag nöjde mig med att Klaus var mycket trevligt tecknad, Mora en värdig vinnare och brydde mig inte nämnvärt om Hexed den här gången heller. Efter att ha fått blodad tand då jag avslutat den första volymen var jag tvungen att tjuvkika på lite bilder från 2014 års fortsättning och nu fanns det ingen återvändo. Eftersom serien var uppdelad på tre paperbacks, varav den första verkade vara slut från förlaget, så köpte jag hela serien till paddan och jisses Amalia vilken härlig överraskning jag fick. Jag sträckläste hela härligheten (så mycket jag nu kunde eftersom min son har kapat min iPad och besudlat den med fotbollsappar och Youtube-klipp med I Just Want To Be Cool) och när jag var klar insåg jag att jag precis haft en uppenbarelse och att Hexed var en av de bästa serier jag någonsin läst.

På alla tänkbara sätt är Hexed en värdig arvtagare till en av mina största idoler: Buffy the Vampire Slayer. En stark och ascool kvinnlig karaktär, omgiven av ett spännade persongalleri och som tvingas lösa den ena omöjliga situationen efter den andra för att överleva i en serie där magin alltid har ett pris. Hexed: The Harlot and The Thief består av tolv vansinnigt spännande nummer fulla av underbar magi, rapp dialog, drama, action och sorg. Lucifer tvekar inte att gå igenom döden för att klara sina uppdrag och hon har gjort det så många gånger att hon tappat räkningen. Förhållandet mellan henne och hennes bägge mödrar, mentorn Val och den knipsluga varelsen The Harlot (som förhäxat henne att bli arvtagare till titeln The Keeper of Secrets) utvecklas till fullo och dessutom får hon även en ofrivillig sidekick i form av praktikanten Raina (som visserligen räddas från Dödens rike men blir en nekromantiker på kuppen).

Seriens största skurk är inte Yves, utan hans syster Madam Cymbaline som är en sjukt creepy maffiaboss och magiker som dessutom svurit ett tystnadslöfte vilket gör att hon pratar genom en av sina hejdukar genom att lägga handen på hans axel. Serien har en komplicerad men fantastiskt väl genomförd och berättad handling som uppmuntrar till flera genomläsningar och med Dan Moras underbara bilder är det inte svårt att inte vilja läsa om härligheten.

Det finns gott om härliga ögonblick som när Val tvingar Lucifer att bära en röd galaklänning (istället för hennes vanliga enkla kläder som luktar död och förruttnelse) som straff för att hon återigen utfört en besvärjelse som innebar att hon var tvungen att döda sig själv. En dimensionsportal som öppnas när man spelar temat ur Pjotr Tjajkovskijs Marche slave på elgitarr samt när Lucifer förhäxar en bil så att den får löjligt mycket hästkrafter.

I övriga persongalleriet får vi stifta bekantskap med tjuvarna och kärleksparet Corvus och Banshee som i och för sig är ganska endimensionella men dock underhållande. Det är också roligt att säkerhetsvakten Bob blir en del av berättelsen när Val anställer honom som säkerhetsansvarig. Hans kärlek till sin blivande fru och önskan att gå ner i vikt innan bröllopet är rörande samt det faktum att han lämnas i en magisk öken (där man förlorar minnet) under ett farofyllt uppdrag. Den person som man verkligen kryper under huden på, förutom Lucifer, är Harlot och då framförallt hennes tragiska bakgrundshistoria som en av åtta systrar på 1600-talet där alla, utom hon, ville bli häxor. Deras blodiga offer var inget för Fastrada, som hon hette innan hon fick sitt osmickrande smeknamn, men att hon istället skulle bli hemligheternas väktare ingick inte heller i planen.

Som ni säkert räknat ut vid det här laget är jag helt besatt av serien och jag får försöka skapa ett forum eller fanklubb så jag får prata av mig och dela med mig av denna underbara berättelse. Även om serien är avslutad så finns det definitivt utrymme för fler berättelser med Lucifer och från och med nu kommer jag också alltid att läsa alla serier som tecknas av Dan Mora. Rekommenderas till alla älskare av magi, Buffy the Vampire Slayer, Urban fantasy eller bara riktigt bra historier med bra karaktärer.

Trackback-adress