Att vara en superhjälte är ett farligt jobb. Radioaktiv förgiftning, benskörhet på grund av rymdresor och laserbrännmärken. Men de behöver också alla de vanliga grejerna som prozacrecept, nikotinplåster, familjeplanering eller influensavaccin. För dessa ändamål har S.H.I.E.L.D. en egen klinik tio våningar under Chelsea Market, New York City och Bobbi Morse, a.k.a. Mockingbird är en flitig besökare av denna facilitet efter att Nick Fury injicerat henne med en blandning av supersoldatserumet (som skapade Captain America) och Infinity formula (som håller Nick Fury ung på gamla dar) för att rädda hennes liv. Problemet är bara, som Bobbi uttrycker det: ”Om du kunde få evigt liv men var tvungen att göra en koloskopi varje vecka i resten av ditt liv, skulle du då göra det?

Två serier från 2016 har pockat på min uppmärksamhet efter att de hamnat högt på olika listor: Flintstones av Mark Russell (som gjorde den lysande Prez) och så Mockingbird av författaren Chelsea Cain som avslutades efter bara åtta nummer. Mockingbird har länge varit en C-hjälte utan att göra mycket väsen av sig och det brukar inte alltid vara så lyckat när ”vanliga” författare ska göra serier men den här serien har allt och är tveklöst en av Marvels bästa titlar från 2016.

Allt började med Mockingbird: S.H.I.E.L.D. 50th Anniversary #1 som kom ut i september 2015 där Chelsea Cain och Joëlle Jones (Lady Killer) skapade en fullständigt briljant one-shot där Bobbi Morse är den tuffaste och smartaste hjälten på år och dar och en perfekt agent och superhjälte på samma gång. Detta resulterade i att Mockingbird fick en egen titel i november 2015, tecknad av Kate Niemczyk och med snygga omslag av Joëlle Jones, som svämmar över av kvick dialog, humor, klurigheter, action och en rejäl dos Girl Power. Cain har ett underbart språk och en otrolig timing och hennes Mockingbird är en rejäl vitamininjektion som jag önskar att hela Marvels universum fick ta del av.

De första fem numren är dessutom designade som ett finurligt pussel (Cain själv kallar det själv för Puzzel Box efter de japanska tricklådorna) där det kvittar i vilken ordning man börjar läsa och ger extra belöning när man läser om den. Här får vi möta allt ifrån pingpong-bollar, zombies, BDSM, Hellfire Club, drottning Elizabeth II av Storbritannien, den engelske agenten Lance Hunter, Bobbis exman Clint Barton, a.k.a. Hawkeye och mycket mer. Hela handlingen är supersmart utan att Cain skriver en på näsan, inga textrutor är överflödiga och Bobbis sarkasmer och humor är klockrena. Mockingbird sopar mattan med andra agentserier från Marvel, såsom Black Widow, och hennes karaktär har ett djup och innehåll som är träffsäkert och underbart. Cain lyckas till och med göra Howard the Duck och Miles Morales (Spider-Man) till helgjutna karaktärer när de gästspelar i slutet av arcen. Förutom den fenomenala Joëlle Jones i one-shoten så tecknas de första fyra numren mycket bra av Kate Niemczyk och allt avslutas med Ibrahim Moustafas dugliga penna och som grädde på moset får vi även klippdockorna med Bobbis olika kostymer under resans gång.

Den enda smolken i glädjebägaren (förutom det faktum att serien lades ner och att serietroll och kvinnohatande fanboys förpestade Cains twitterkonto, men mer om det i nästa recension av serien) är att Marvel delar upp serien i två trades för det här är något man vill läsa i sin helhet och gärna i en fet inbunden utgåva med extra allt. Rekommenderas varmt!!!

Trackback-adress