De första två numren av Prez (skriven av Mark Russell och tecknad av Ben Caldwell) om tonåringen Beth Ross som vinner det amerikanska presidentvalet 2036 recenserade jag i oktober förra året och nu när första delen på sex nummer är avslutad kan jag bara konstatera att jag önskar att fler serier från DC Comics kunde vara lika bra som denna.

Prez är en reboot av den kortlivade 70-talsserien med samma namn, skriven av Joe Simon (som skapade Captain America tillsammans med Jack Kirby) och tecknad av Gerry Grandenetti, där Preston Rickard väljs till USA:s president tack vare en lagändring som tar bort minimiåldern för ämbetet. I nya Prez har samma lagändring ägt rum plus att man får lov att rösta via twitter.

Preston Rickard dyker också upp i serien som mentor till president Ross och erbjuder sig också att bli hennes vicepresident. När Ross frågar varför hon skulle välja honom blir hans svar: ”Vet du hur hatade presidenter klarar sig? De skaffar sig en vicepresident som är ännu mer hatad.” Vad Rickard gjort för att reta upp det politiska etablissemanget är en gåta men Ross ligger minsann inte på latsidan när det gäller att röra om i grytan. USA är i krig med halva världen, storkorporationer styr agendan och fattiga människor och immigranter lever en usel tillvaro på samhällets botten.

Hela serien lyckas med konststycket att balansera mellan slapstick (en partipiska är bokstavligen en piska), bitande satir (fattiga skjuter sig själva i underhållningsprogram på TV för att få pengar) och nattsvart verklighet (döda barn i Mellanöstern). Som exempel kan vi ta den tragikomiska berättelsen om Manuel Esposito, som jobbar längst ner på golvet i företaget Smiley Enterprises (vars chef Boss Smiley har samma namn som Preston Rickards antagonist i originalserien) som bara tillverkar skräp. Folk kan skaffa sig allt de säljer någon annanstans. Den enda skillnaden är att ingen gör det så snabbt och billigt som Smiley Enterprises. Deras affärsidé är helt enkelt tid. Något som alla i företaget, inklusive Manuel, kämpar mot hela dagen, bland annat är han åtta sekunder sen till löpande bandet efter en arbetsolycka och hans övervakade toalettbesök översteg den bestämda tidsgränsen med 95 sekunder. När Manuel bedyrar att han var tvungen att göra nummer två får han reda på att de även väger skiten och eftersom hans avfall endast vägde 13 gram får han sparken.

Efter att Ross blivit president är det dags för henne att välja sitt kabinett och hon har ett guldläge. Vicepresident Rickard förklarar för henne att eftersom hon inte känner några politiker eller är skyldig någon något så kan hon faktiskt välja personer som faktiskt kan något. Nästa steg är att avsluta USA:s alla konflikter genom att skrota programmet med fjärrstyrda vaktrobotar och därefter bege sig av på en global förlåtelseturné. Den fruktade kattinfluensan, som tog faderns liv, sätter dock käppar i hjulen och storföretagen, med Boss Smiley i spetsen, lovar att fixa ett vaccin, fast inte utan en fet gentjänst. Att vara president är ingen dans på rosor men Ross får oväntad hjälp av den enstörige multimiljardären Fred Wayne, som köpt hela staten Delaware och bland annat äger 90% av alla nya copyrights. Förutom att han vill dra storföretagen vid näsan så har han också någonting som kan rädda hela världen. Han ser Ross som en mycket seriös person och han behöver hennes hjälp, men det får vi veta mer om i fortsättningen på serien, när den nu dyker upp.

Prez är en lysande serie med ett veritabelt smörgåsbord av finurliga detaljer och skruvade skeenden. Jag tänker inte trötta ut er med att lista allt utan nöjer mig med några russin i kakan. Vi får bland annat stifta bekantskap med Church of Wormology som hävdar att allt levande är heligt – inklusive mikroorganismer. USA:s vaktrobotar styrs av feta, pubertala och skjutglada gamers nedsjunkna i bönsäckar inmundigandes chips och läsk. The Pork act gör det möjligt för vem som helst att starta en grisfarm var som helst. Vidare har vi en ny mördarrobot som får självständigt medvetande och rymmer, blir frälst och byter namn från War Beast till Tina. Och så naturligtvis Carl, The End-of-Life Bear.

Prez är en av de bästa satirserier jag läst och det som gör den så bra är att den målar upp en skrämmande verklig framtid genom att göra satir över vår nutid. Den är inte något mästerverk men har ett budskap som får en att tänka till över vilken galen värld vi lever i. I höst är det presidentval i USA och med sociala medier som allt mer dominerar vår vardag, pro-life-rörelsen, religiösa högern, National Rifle Association, den misslyckade vårdreformen, galningen Trump som teoretisk vinnare av presidentämbetet och mycket annat så är det inte konstigt om man ibland upplever att verkligheten överträffar dikten.

Trackback-adress