Två år har gått sedan vi lämnade Marko och Alanas familj någonstans i en galax långt borta. De befinner sig nu på planeten Gardenia där Alana försörjer sig som virtuell såpaskådis medan Marko har fullt upp med deras bedårande dotter Hazel. Den ständiga rädslan att bli avslöjade för vilka de egentligen är påtaglig om man är efterlyst i hela galaxen men vår Romeo och Julia-saga handlar mer om vardagsbekymmer, slitningar och missförstånd som händer alla småbarnsföräldrar när smekmånaden är över.

I The Robot Kingdom lurar fler mörka faror men inte främst från den kungliga familjen utan från en bitter och oberäknelig undersåte som brutalt kidnappar Prince Robot IV:s nyfödda telning och tar sig till Gardenia för att leverera ett meddelande via TV-kanalen Open Circuit. Med fruktan för sitt liv ger  bildkonstnären Yuma roboten något som verkligen kommer att få uppmärksamhet jämfört med hans egna sorgliga berättelse: var Marko och Alana håller sig gömda. Med ett gemensamt hot mot två olika familjer är inga allianser heliga och fiender blir snart vänner.

Vad skulle hända om Romeo och Julia inte tog livet av sig utan i stället skaffade sig ett barn och gömde sig för sina mäktiga respektive familjer? Brian K. Vaughan och Fiona Staples visar i fjärde volymen av Saga (som samlar #19-24) att ett sådant förlopp inte innehåller frasen ”så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Saga vänder här föredömligt på stereotypa könsroller där Marko blir den frustrerade hemmapappan och Alana blir den som följer sina drömmar och gör karriär, även om livet som såpaskådis inte är vad hon tänkt sig. Båda två glider oundvikligen längre ifrån varandra och utstår prövningar och frestelser, i Alanas fall den rika förekomsten av droger inom TV-branschen och Marko i form av dotterns flörtiga danslärare. Återigen slår det mig hur mänsklig och vanlig Saga är och hur karaktärerna bara blir bättre och bättre.

Något som också bara blir bättre och bättre är Fiona Staples bilder och med tanke på vad hon levererat i de tidigare volymerna är denna utveckling häpnadsväckande. Staples är på riktigt en av de absolut främsta serietecknarna jag stött på och förutom hennes bländande fantasi och idérikedom missar hon inte ett ögonkast eller en gest på denna spännande resa i en familjs liv.

I fjärde volymen finns det gott om nya och trevliga bekantskaper i detta ständigt växande universum, som till exempel den lätt galna städroboten Dengo (vars TV-skärm är en gammal mottagare med svartvit skärm), Prince Robot IV:s pappa King Robot (vars yttre är en utmaning för en hugad cosplayer) samt råttliknande vakter med pickelhuvor. Jag är galet förtjust i hela The Robot Kingdom och kan inte få nog av alla olika finurliga TV-bilder som visar deras känslotillstånd eller tankemönster, men underbarast av alla är den nyfödda prinsens klassiska testbild. Att deras tjänare dessutom är antropomorfa krokodiler, som får mig att tänka på Disneys Robin Hood, är bara grädde på moset.

Även om fokus mest ligger på Marko och Alanas öden och äventyr på Gardenia dyker flera karaktärer från tidigare volymer upp, såsom Gwendolyn, Lying Cat och en två år äldre och redigare Sophie. Stackars The Will ligger fortfarande i koma och Prince Robot IV befinner sig nästan i samma tillstånd fast i en orgie utan slut på bordellplaneten Sextillion. Att han slutligen tar sig i kragen ger en välbehövlig boost åt hela anrättningen och han är definitivt en av mina favoritkaraktärer.

Den framlidne D. Oswald Heists andra hustru Yuma spelar en viktig roll i berättelsen men även två andra figurer från planeten Quiteus som dök upp i tredje volymen: Den upprättgående sälen med gula hängselbyxor (som heter Ghüs) och hans valross på fyra ben (Friendo) som nu är familjens väldigt stora och söta sällskapsdjur.

Den avslutande cliffhangern fick mig att applådera av glädje och eftersom femte volymen av serien ligger bredvid mig på armlängds avstånd kommer väntan på fortsättningen inte bli långrandig.

Trackback-adress