Medan Terrenos utvalde hjälte Mikey lär sin storebror Brennan allt han kan dyker Mikeys höggravida och bevingade flickvän Rya upp på jorden på jakt efter sitt väntade barns far. Bröderna Rhodes försöker hitta information som hjälper dem finna de ”onda” trollkarlarna från Terrenos innan de hittar dem och inte blir det lättare att hålla sig under radarn när NSA också är på jakt efter bröderna. Till råga på allt skottskadas Brennan allvarligt och behöver akut vård i ödemarken. Kommer han klara sig och kommer Mikey bli fri från God King Lores parasit Nevermind och hur kommer hans mamma reagera när hon får reda på att hon snart skall bli farmor? Alla dessa frågor får du svar på i fortsättningen på Joshua Williamson och Andrei Bressans fantasyäventyr på jorden som kallas Birthright.

Första volymen av Birthright var en av årets överraskningar, i varje fall om man betänker att det är en serie författad av den tämligen ojämne Joshua Williamson. Tyvärr måste jag dock konstatera att serien tappar väsentlig fart i andra volymen med en rörig handling, krånglig och tråkig dialog, platta och krystade personporträtt samt logiska fallgropar. Williamson försöker utveckla förhållandet och dynamiken mellan bröderna men berättelsen haltar kraftigt när farsan Balloo (Mikey) lär Brennan slåss med svärd, dödar värnlösa djur, lär honom stjäla och att det bästa sättet att strida är att veta när man inte ska strida. Inte blir det mycket utflykter till Terrenos heller vilket är synd eftersom seriens tidigare styrka var just blandningen mellan en nutid med en vuxen Mikey på jorden och hans farofyllda uppväxt på Terrenos. Vidare så suckar jag över greppet att låta NSA ta över polisens jakt på Mikey vilket osar av klichéer och bjuder också på en sällsynt korkad och löjlig helikopterjakt på Rya.

Däremot är inte allt mörker för karaktären Rya är en frisk fläkt som en stentuff gravid kvinna som inte tar någon skit och dessutom får brödernas mamma Wendy äntligen plats i berättelsen. I förra volymen tyckte jag att hon blev kraftigt marginaliserad men här beslutar hon sig för att lära känna sin förlorade son genom hans dagböcker från Terrenos, där han bland annat skriver att han längtar efter att få komma hem och cykla utan stödhjul och att hans familj ska sjunga för honom på födelsedagen istället för en trollarmé, vilket gav en en verklig bild av ett barn som saknar sin familj och en mamma som saknar sin yngste son. Seriens höjdpunkt är inte den röriga och fåniga slutstriden utan scenerna med modern och framförallt hennes chockartade möte med den vingbrutna och utmattade svärdottern Rya. Precis som i förra volymen är Andrei Brennan och färgläggaren Adriano Lucas i högform och Birthright är helt klart en av de snyggaste serierna i Image Comics katalog.

Jag tänker fortsätta läsa Birthright trots att den dalat i kvalitet eftersom den ändå har visa partier som tilltalar mig och det är fortfarande den bästa serien jag läst av Williamson. Dock måste jag bara spy lite galla över Skybound, som är en del av Image Comics förlag och som bland annat ger ut Birthright och Manifest Destiny, eftersom de envisas med att exkludera seriens alla snygga omslag i tradeutgåvan. Synnerligen snålt och obegripligt.

Trackback-adress