Den ryska tracksuit-maffian är ute efter Clint Bartons hus av en speciell anledning. Med hot och våld har de lyckats lägga vantarna på ett helt kvarter av Manhattan där olika skumma intressenter vill bygga ett gigantiskt affärskomplex i lyxklassen men Hawkeye vägrar att ge sig. Den polske hitmannen Kazi, The Clown, gör ett nytt brutalt övertalningsförsök vilket resulterar i att Clint tappar sin hörsel och hans bror Barney, som åter dyker upp i lillbrorsans liv, hamnar i rullstol. Bröderna Barton låter sig dock inte nedslås utan är fast beslutna att försvara huset och dess invånare till slutet. När Kazi och tracksuit-maffian bokstavligen stormar huset är bröderna Barton redo men i hopplöst underläge…enda tills två gamla bekanta kommer till undsättning.

Så är då slutet obevekligen här på en modern klassiker och en av Marvels bästa titlar någonsin: Serien Hawkeye, skriven av Matt Fraction, tecknad av David Aja. textad av Chris Eliopoulos och färglagd av Matt Hollingsworth. Jag har läst hela serien i lösnummer och den sista samlingsvolymen, Hawkeye Vol. 4: Rio Bravo, innehåller #12-13, 15, 17, 19 samt 21-22 av serien och även om jag älskar lösnummer så är det nog skönast att avnjuta sista arcen i sin helhet i trade eller varför inte hela serien i en fet omnibus som dyker upp någon gång i november 2015. Rio Bravo är en perfekt avslutning på en perfekt serie som gjorde mig varm i hela kroppen samtidigt som jag fick en klump i halsen av saknad nu när den är slut. Det ända numret som inte passar in är #17, som publicerades som ett utfyllnadsnummer under Ajas hårda och tidskrävande arbete med serien, där textaren Eliopoulos tecknar ett småtrevligt nummer kallat Winter Friends där Hawkeye drömmer att han och de andra karaktärerna i berättelsen är hundar i någon sorts animerad TV-julsaga. I samlingsvolymen kommer detta nummer först och stör därmed inte flödet utan blir mer en liten skön parentes.

När jag räknar på det har det tagit Fraction och co två år från juli 2013 till juli 2015 att färdigställa den avslutande volymens sju sista nummer plus de fyra numren och en annual med Kate Bishop (Hawkeye #14, 16, 18, 20 och Hawkeye Annual #1) men nog snackat om det nu för när slutresultatet är så briljant som i detta fallet är det värt att vänta. Rent berättarmässigt är serien en fröjd att läsa och ofta låter Fraction Aja sköta ”snacket” med sina störtsköna bilder. Varje sida är ett skolexempel på en fulländad historia med ett perfekt team av kreatörer vilket man inte stöter på för ofta i seriesammanhang.

Som alla redan förstått får Rio Bravo högsta betyg så jag tänkte istället prata lite om vad som händer på slutet. The Clown mördade den härliga karaktären Grills i Hawkeye #9 och i Hawkeye #13 begravs han samtidigt som Barney dyker upp igen. Här finns flera underbara scener som när en chockad Clint tar emot dödsbeskedet, somnar i taxin medan Kate berättar hur mycket Clint betyder för henne och när han söker upp Grills pappa för att personligen ge honom dödsbeskedet. Efter The Clowns nästa attack tappar Clint sin hörsel, vilken han haft problem med sedan barnsben, och i hela Hawkeye #19 försöker Barney desperat nå fram till den deprimerade Clint med teckenspråk och ren ilska i ett oförglömligt nummer som är nästan lika fantastiskt och banbrytande som prisbelönade Hawkeye #11 ”Pizza Is My Business”. En favoritscen här är uppslaget där vi får se en ung Clint hos läkaren och på nästa en upprepning av samma scen fast i nutid där Barney tecknar hans namn med teckenspråk. Sedan är det mycket roligt när han tecknar WTF för att få honom att ta sig samman och den härliga slutsidan där bröderna vänt upp och ner på Tracksuit-maffians högkvarter.

Själva finalen i Hawkeye #21-22 har gett namn åt hela volymen och är inspirerad av västernfilmen Rio Bravo från 1959 med John Wayne, Dean Martin och Ricky Nelson i huvudrollerna. I filmen barrikaderar sig Sheriff John T. Chance tillsammans med en fyllbult, en krympling och en revolverman i den lilla stadens sheriffkontor där den lokale värstingskurkens bror hålls inspärrad. I finalen på serien bjuds det på hejdlös action och spänning och många goda skratt som när en ur maffian ger råd till sin kompis om hur man lyfter med ryggen. Mer än så tänker jag inte spoila för den här serien förtjänar att hamna i varje seriesamlares favorithylla och själv kommer jag nog skaffa mig den i omnibus så jag kan hålla ett helt mästerverk i mina händer.

Hatten av för Fraction, Aja och alla andra som förgyllt mitt serieläsande med en fulländad serie. Rekommenderas av hela mitt seriehjärta!!!

Trackback-adress