Om albumet: Steffen Kverneland är ingen ny bekantskap. Hans och Lars Fiskes mästerverk Olaf G, om den norske satirtecknaren, Olaf Guldbranson gavs ut av nedlagda Optimal Press för ett antal år sedan. Liksom Olaf G så är Munch ett konstnärsporträtt där konstnärens liv och Kvernelands arbete och beundran för konstnären vävs in. Munch handlar förstås om den norske nationalikonen Edvard Munch, mest känd för Skriet. Kverneland fokuserar på tiden för Munch utställning i Berlin som innebar en slags genombrott för honom och tiden därefter men det ges givetvis plats för uppväxten och lite senare i livet också.

Det bra: Munch är en lysande konstnärsbiografi och det finns få som är så lämpade för just detta som Kverneland. Jag är inte speciellt intresserad av konst i meningen målningar och dylikt. Jag har ingen relation till Munch och kan inte minnas om jag sett något verk av honom eller inte. Men det spelar ingen roll. Kverneland är oerhört skicklig på att levandegöra Munch och tiden han verkade i. Det är ingen brist på inlevelse och jag uppslukas av läsningen. Det är nästan som att jag satt på stammhaket Zum Schwarzen Ferkel och iakttog Munch, Strindberg och de andra kulturpersonligheterna som umgicks. Skildringen av Munchs och Strindbergs relation är en fröjd i sig att läsa om.Kverneland är beundrar uppenbarligen Munch som konstnär men är samtidigt helt respektlös i sin skildringar av den koleriske Munch. Det är inget insmickrande porträtt utan Munch framträder med sina tvivel, sin självupptagenhet och sitt hetsiga humör. Albumet väckte också mitt intresse för Munchs konstnärskap och ett besök på ett museum i Oslo vid nästa besök är plötsligt ett alternativ till Fram och Kon-Tiki museerna. Kverneland placerar också fint i Munch i den tid han verkade i och hur hans konstnärskap togs emot av den tidens elit. Liksom i Olaf G så byter Kverneland teckningsstil beroende på vad som skildras och det är ett väldigt lyckat drag och visar på Kvernelands mångsidighet.

Det mindre bra: Albumet är inte lika bra som Olaf G. Det blir ibland lite flamsigt när Kverneland skildrar sitt eget arbete och sina alkoholintag med Lars Fiske.

Sammnfattning: Läs! Lätt årets bästa översatta album, kan inte se vad som skulle kunna toppa detta. Vare sig du är konstintresserad eller inte så kommer du att ha stor behållning av Munch. Jag lovar.

Trackback-adress