Året är 1959 och Utopian, Lady Liberty, Blue-Bolt och de andra superhjältarna avvärjer ytterligare ett hot mot mänskligheten, den här gången i form av en desorienterad gigantisk bläckfisk från yttre rymden som lever på mänskliga minnen. Livet leker för våra supervänner men snart kommer sötebrödsdagarna vara över. En av dem, Blue-Bolt, lever nämligen ett komplicerat trippelliv som superhjälte, läkaren Richard Conrad, men också som homosexuell i en tid när hjältar och idoler var vita, kristna och heterosexuella och när den ökände FBI-chefen J. Edgar Hoover avslöjar hans hemliga identitet är det början på slutet på en gyllene era.

Mark Millar och Frank Quitelys läsvärda superhjältesaga Jupiter’s Legacy utspelas i någon slags nutid där Utopians bror och son (Walter respektive Brandon) beslutat sig för att spela en aktiv roll i världssamfundet istället för en tjänande och styr nu världen med fascistisk järnhand. Serien gör också några korta mellanlandningar i 1930-talet där Sheldon Sampson (Utopian) och hans fem vänner får sina krafter på en mystisk ö men den berättelsen får vi nog se mer av i en avlägsen framtid när andra delen av Jupiter’s Legacy ser dagens ljus. Medan vi väntar på fortsättningen får vi istället en ny serie, Jupiter’s Circle, där vi får följa dessa hjältar när de stod på höjden av sin karriär och vad det var som gjorde att allt gick så fel.

För att man ska få ut något av Jupiter’s Circle krävs det att man åtminstone läst några nummer av Jupiter’s Legacy men även om man, som jag, har läst hela första delen så hopar sig många frågor. Utopians team består av sex hjältar där jag känner igen Sheldon, Grace och Walter men eftersom övriga tre bara dyker upp sporadiskt när de utforskar ön vet jag knappt vilka de är. I Jupiter’s Circle #1 får vi flyktigt stifta bekantskap med två av dessa herrar (George Hutchence och Fitz) och den tredje? Ja, det är ju stackars Dr. Richard Conrad (Blue-Bolt) som är seriens huvudrollskaraktär och orsaken till att den här berättelsen existerar överhuvudtaget.

George är uppenbarligen Sheldons bästa vän, vilket man också kan skönja när man läser Jupiter’s Legacy och där (samt i Jupiter’s Circle) blir det också uppenbart att George och Walter inte är bästa vänner. Vi får inte veta Georges superhjältenamn eller krafter mer än att han tydligen är rätt så bra på att bygga avancerade vapen. Han är också snobb, snuskigt rik och den som finansierar hela teamet med hjälp av sin förmögenhet, med andra ord en kopia av Tony Stark. Det ända vi vet om den mest anonyme av alla, Fitz, är att han är småbarnsförälder eftersom Millar inte heller här vill avslöja några superkrafter eller alias.

1950-talet är perfekt fångat av tecknaren Wilfredo Torres och Millar lyckas också ganska bra trots att han använder en spekulativ kryddning av tidsepoken. Som exempel så har vi homosexuella män som träffas i parker i skydd av nattens mörker och att Hollywood består av välbetalda hycklare där hälften lever i skenäktenskap och egentligen är en ”Queer Town” som säljer ett heterosexuellt ideal. Det sista referensen om 1950-talets Hollywood står den mytomspunna skådespelerskan Katherine Hepburn för i serien där hon tycker att Richard ska sluta leva i en lögn. Hepburns eget liv har utforskats av många och hon är obestridligen en av världens första ”moderna kvinnor” när det gäller privatliv och självständighet men när det gäller ryktena om att hon var lesbisk eller bisexuell så lär vi aldrig få reda på sanningen.

Som avslutning kan också nämnas att J. Edgar Hoover spelar en viktig roll i serien. Med hjälp av utpressning och andra illegala metoder blev Hoover en synnerligen mäktig man som chef för FBI från 1935 till sin död 1972 och enligt ryktet var det ingen av de sex presidenter han tjänade som kunde avsätta honom på grund av att han hade hållhakar på dem alla. I Jupiter’s Circle har han verkligen lyckats snärja Blue-Bolt och det ska bli spännande att se hur fortsättningen ser ut även om det definitivt behövs mer kött på benet.

Trackback-adress