Jag fortsätter med ytterligare en Imagesamling och den här gången är det skräck som gäller. Omslaget här intill säger väl allt. Bedlam är skriven av Nick Spencer (Morning Glories, Secret Avengers) och tecknad av Riley Rossmo (Green Wake, Proof). Bedlam börjar minst sagt överjävligt brutalt. Galningen Madder Red som terroriserar staden Bedlam har tagit vuxna och barn som gisslan på en teater och dödar de flesta. Bl.a. en liten flicka just som The First, staden Bedlams försvarare, anländer och gör processen kort med Madder Red. På polishuset spränger sig sedan Madder Red i luften och han identifieras som en lågbegåvad kåkfarare. Befolkningen har svårt att acceptera att en nobody var galningen Madder Red men polisen lyckas övertyga allmänheten om att de grep rätt man. Fast det gjorde de förstås inte. Madder Red har istället tagits hand om av en skum läkare som tillsammans med sina annorlunda sköterskor tar hand om honom för att bota honom från hans vansinne. Efter tio års behandling släpps han ut igen med namnet Fillmore Press då han anses botad. Bedlam härjas nu istället av en galning som mördar åldringar. Men är det så enkelt? Fillmore vill gärna göra gott nu så han kontaktar polisen och erbjuder sin hjälp. Å vips finns en ny teori men kan polisen tro på Fillmore? Eller är det han som är mördaren?

Spencer sparar verkligen inte på äcklet i Bedlam utan han formligen frossar i det. Det börjar med massakern på i huvudsak barn sedan följer stympade religiösa fanatiker och brutala mord. Men Spencer låter inte det spekulativa våldet dominera serien, det är inte enbart en våldsorgie utan han växlar skickligt mellan Fillmore i nutid och behandlingen av Madder Red (med ett synnerligen brutalt inslag av kattungar). Att Bedlam överlag är skickligt berättad gör att jag kan ha överseende med våldsinslagen som i flera fall uppenbart att tänkta att chocka läsaren. Om det chockar en storkonsument av skräck låter jag vara osagt, jag har iofs sett Motorsågsmassakern men skulle inte få för mig att se t.ex. Saw eller Hostel och mitt intag av skräckserier är synnerligen skralt. Fillmore Press är dessutom en karakatär som Spencer får till riktigt bra, en intensiv karaktär där galenskap, osäkerhet och intelligens samsas sida vid sida.

Riley Rossmos skissartade stil passar serien riktigt bra  och framförallt återblickarna på Madder Reds dåd och hans vård där allt går i svart och grått med inslag av blodrött är riktigt snyggt och effektfullt. Trots att Fillmore vill väl och uppträder allmänt harmlöst lyckas Rossmo elegant föra in ett drag av galenskap även i tecknandet av karaktären. Färganvändningen är sparsmakad och nedtonad vilket även det passar serien fint. Så på det stora hela är serien bra men den har inget som gör att jag fastnar i den och sträckläser den. Ett bra hantverk sett både till manus och teckningar och tillräckligt bra för att jag ska följa Bedlam framöver för det är välgjord skräck Spencer och Rossmo levererar.

Trackback-adress