Peter Pan finns det många versioner av, från J.M. Barries original via Spielberg-floppen Hook till Regis Loisels Peter Pan och den tecknade Disneyklassikern m.fl. Jag utnämnde Peter Panzerfaust till en av de serier jag såg fram emot mest 2012. Trots det blev det inte av att jag läste den förrän den reades på Comixology för ett par månader sedan. För manus står Kurtis Wiebe som även gjort Green Wake och Debris, serier jag också vill läsa men där jag inte heller gjort slag i saken. Tyler Jenkins som står för teckningarna är även han en ny bekantskap för mig. Men åter till vad det var som gjorde att jag såg fram emot serien så mycket, dels är jag svag för allt Peter Pan-relaterat, dels lät det som en intressant premiss att placera berättelsen i andra världskrigets Frankrike. Å dessutom ett gäng snygga teasers av Jenkins. Efter hoppet blir det lite spoilers.

The Great Escape utspelar sig under den tyska invasionen av Frankrike. Händelserna återberättas av en av The Lost Boys som berättar om hur han bodde på ett  barnhem som träffades av bomber och de flesta barnen dör. De överlevande ger sig av för att ta sig från Calais och de stöter då på den amerikanske ynglingen Peter som lockar de med sig för att bekämpa tyskarna. Peter själv uppger att han är i Frankrike för att hitta en kvinna vid namn Belle. Deras agerande blir snabbt alltmer vågat och de bestämmer sig för att befria några brittiska soldater för att få deras hjälp att lämna Frankrike. Det visar sig dock att möjligheterna att lämna Calais med britterna är obefintliga och på väg ut på landsbygden stöter de på kapten Haken, en till och med för att vara nazist sällsynt osympatisk person, i en lagerlokal med för Haken ödesdigra konsekvenser. De räddar även några britter ur ett nedskjutet plan, inklusive en ung kvinna vid namn Wendy.

Wiebes berättargrepp med att låta den äldre mannen i intervjuform berätta om händelserna funkar sådär, jag kan inte egentligen inte se att voice overn tillför något väsentligt till berättelsen utöver att det givetvis är rörande när den nu gamle mannen minns det som hänt med såväl sorg som glädje. Serien hade mått bättre utan detta lätt tråkiga och uttjatade grepp. Wiebe och Jenkins lyckas inte heller ge The Lost Boys medlemmar utmärkande drag och det är genomgående svårt att hålla isär dem under större delen av samlingen. Skulden faller egentligen tyngst på Jenkins som på det stora hela är en bra tecknare men karaktärerna ser alltför lika ut och hans sätt att rita alla ansikten spetsiga får även de som egentligen är lite korpulenta att se gängliga ut. Serien är som bäst efter att de räddat Wendy och de två yngre pojkarna och vistas i ett övergivet hus på landet, Wiebe och Jenkins lyckas både genom dialog och teckningar skapa en närmast drömsk känsla samtidigt som det ligger i luften att det inte kommer att vara. Övriga scener och framförallt hur de unga barnhemspojkarna reagerar på våldet och hotet mot dem känns inte lika genomarbetat. Det räcker inte med att de ideligen spöar tyskarna och Peter är sådär Peter Pansk med en okuvlig energi. Dock tycker jag att Wiebe på ett snyggt sätt fått in de olika karaktärerna från original Peter Pan på ett snyggt sätt. På det stora hela en bra serie men som inte når de höjder jag hoppats på.

Trackback-adress