En ny miniserie med SF-vibbar av allas vår Peter Bagge? Såld! Bagge är ju en av kolosserna på den amerikanska indiescenen och i mitt tycke har hans arbete bara blivit bättre med åren – de senare numren av Hate, sorgligen insomnade serietecknarsåpan Sweatshop från DC 2003 (sex ynka nummer!), hans Spider-Man– och Hulk-parodier, Apocalypse Nerd… alla stora seriekonstverk. Således är det med högt ställda förväntningar jag närmar mig Reset.

Efter första numret kan jag glädjande nog rapportera att förväntningarna infrias. Huvudpersonen Guy Krause, en komiker/skådespelare på dekis efter en (hittills obeskriven) tabloidskandal som förstört hans karriär, är vintage Bagge: en störig loser med precis tillräckligt mycket självmedvetenhet för att begripa att han är en störig loser, men inte tillräckligt mycket för att ha lust att ändra på sig. Men på sitt road rage-terapimöte träffar han Angie Minor som ger honom ett minst sagt underligt erbjudande: att delta i ett vetenskapligt experiment där han med hjälp av virtual reality-teknik får leva om sitt liv…

Ett klassiskt SF-upplägg med andra ord (har ni inte läst Ken Grimwoods fantastiska roman Replay, vinnare av 1988 års World Fantasy Award, bör ni göra det snarast – jag tror definitivt Bagge har gjort det), men eftersom det här är Bagge undermineras genast all potentiellt högtravande metafysik. De instinkter som väglett honom under hela hans serieskaparkarriär säger honom naturligtvis att a) alla de där upplevelserna vi hänger upp oss på och som antar monumentala proportioner i vårt minne egentligen är struntsaker (som skälet till att Guys hemliga high school-förälskelse kallar honom ”spaz” när de ska ta klassfotot), och b) om vi fick chansen att leva om vårt liv är det inte alls säkert att vi skulle göra något vettigt eller ens anstränga oss för att rätta till sånt som vi ärligen tycker blev fel (som när Guy får för sig att VR-experimentet han deltar i är pornografiskt). Vi är helt enkelt svaga käril allihop och i det avseendet är den genomcyniske och en smula trögfattade Guy Krause en välfungerande everyman och läsar-ställföreträdare. Det är rent otroligt roligt att läsa när Angie Minor med en ängels tålamod försöker förklara hur experimentet och teknologin fungerar, och Guy hela tiden envisas med att missförstå (f ö ett genialt knep för att förklara fiktionens ramar för oss läsare utan att det blir tråkig exposition). Framförallt, visar det sig, har Guy en för experimentet irriterande ovana att trycka för ofta på Reset-knappen, vilket börjar om hela simulationen…

Trots att Guy är en rätt otrevlig typ är det ändå omöjligt att inte bli intresserad av honom och på något sätt heja på honom (denna talang för att skapa både frånstötande och medryckande figurer har alltid varit ett av Bagges starkaste kort som serieskapare), och i detta första nummer strösslar Bagge tillräckligt mycket kryptiska ledtrådar för att man verkligen ska bli nyfiken på att läsa vidare. Vad syftar egentligen experimentet till? Varför har man valt Guy? Och vad är Angies bakgrund? Det är tydligt att Reset inte bara är en komisk meditation över hur vi lever våra liv utan också en tajt berättad SF-historia. Reset är med andra ord given på pull-listen – detta är Peter Bagge i till och med lite mer högform än normalt.

Trackback-adress