Bland de senaste nysläppen från Vertigo fastnade jag för Paul Cornell och Ryan Kellys Saucer Country (de andra nya titlarna är The New Deadwardians, Dominque Laveau: Voodoo Child och Fairest). Kombinationen av politiskt drama och UFO-mytologi kändes oemotståndlig (Har vi inte alla drömt om en kombination av West Wing och X-Files? Har vi inte? Va? Va?) och lägg därtill att mycket av serien utspelar sig i New Mexico så blir det för mig dessutom ett extra pålägg av ”Min by är på TV” på den mackan (familjen har tillbringat mycket tid i New Mexico eftersom min svärmor bor där). Paul Cornell är dessutom en stabil och erfaren författare med mängder av jobb för Marvel, DC och diverse TV-produktioner på meritlistan.

Konceptet är att Arcadia Alvarado, New Mexicos guvernör, precis ska tillkännage att hon ska försöka bli demokratisk presidentkandidat – men så snubblar hon (är det rätt ord? vill inte avslöja för mycket) på en UFO-hemlighet som gör hennes presidentvalskampanj både svårare och minst sagt angelägen. Cliffhangern på sista sidan av #1 sammanfattar bra vad serien kommer handla om och är dessutom bland de bättre cliffhangers jag sett på sistone, helt utan någon action. Man får lust att läsa mer och det är ju meningen.

Enligt egen uppgift har Cornell burit med sig Saucer Country länge och hela upplägget verkligen andas labour of love: Cornell känns ibland nästan ängslig i sin vilja att dra med läsaren (vilket tyvärr leder till några småöverdrivna scener och lite kantig dialog i första numret). Det här är nämligen inget mindre än Paul Cornells version av Alan Moores Swamp Thing, Neil Gaimans Sandman, Peter Milligans Shade the Changing Man och Garth Ennis Preacher – nämligen en serie som handlar om USA från ett brittiskt perspektiv. Den nya världen sedd från den gamla: det är inte för inte som Moore och de andra var fascinerade av och samtidigt fundersamma inför amerikansk skräpkultur, seriemördare, kollektivt minne och mytologi (den senare besattheten som allra mest tydlig i Shade the Changing Mans tidiga story arc, American Scream), Hollywood, cowboys, roadmovies och annan kulturell Americana. Och här, 10-20 år senare, kommer alltså Paul Cornells version, där ufologi och politik står i centrum.

Det är ett tungt referensbibliotek Cornell bär på. Jag studerar scenerna mellan Alvarado och hennes (republikanska) kampanjrådgivare och känner vibbarna från många andra skildringar av amerikansk politik, kanske främst West Wing och Brian K Vaughns serie Ex Machina. Här tycks å ena sidan finnas en genuin vilja att brottas med politiska frågor i serieform, och å andra sidan ett stänk av den förnumstiga präktighet som karaktäriserade både West Wing och Ex Machina i dess sämsta stunder. Efter bara ett nummer är det faktiskt den psykedeliskt skildrade UFO-tråden som känns allra intressantast – det är här Cornells enorma SF-rutin (en av hans noveller blev Hugo-nominerad nyligen) och Ryan Kellys flödande realism kommer mest till sin rätt. Den politiska dimensionen tecknas inledningsvis med minst sagt breda penseldrag och man kan bara hoppas att detta utvecklas grundligare vad det lider – och att Ryan Kelly hittar smarta lösningar för att göra det politiska spelet visuellt intressant (som det är nu är det rätt mycket talking heads-känsla).

Men tveksamheten till trots så blir man ändå nyfiken, särskilt på Arcadia Alvarado som person – Cornell strösslar första numret med gott om subtil personskildring. Eftersom det är Alvarado som är läsarens ställföreträdare och den som ska bära serien kan man bara hoppas att den vite britten Cornell framöver kan skildra en kvinnlig hispanic presidentkandidat på ett sätt som känns trovärdigt och relevant. Och, som sagt, bara själva combon av politik och ufon är ju genial. Den här hamnar på pull-listen, och ni kan räkna med framtida uppdateringar. Jag håller såklart tummarna för att Saucer Country ska utvecklas till en amerikaskildring i serieform som kan mäta sig med tungviktarna jag listade ovan, men han har en del att leva upp till.

Trackback-adress