Ola Skogäng är en av Shazam-redaktionens favoriter tack vare hans äventyrsserie Theos ockulta kuriositeter. Första delen, Mumiens blod kom 2008 och var en frisk fläkt i alternativseriernas och humorstripparnas Sverige. Lagom till spx10 släpps nästa del, De förlorade sidornas bok, och Shazam.se passade därför på att ställa ett antal frågor till Ola Skogäng.

Berätta lite hur det gick till när du kom på idén att skapa serien och karaktären Theo? Det var faktiskt ganska enkelt. Jag hade skrivit och tecknat på lite olika projekt tillsammans med en duktig kollega, utan att vi fick någon framgång. Överalt blev vi refuserade. Jag var till och med över till Marvel. Men vart vi än vände oss med våra drömprojekt fick vi tummen ner. Någonstans där i ren desperation skapades Theos Ockulta Kuriositeter. Tanken var att skapa en serie som var så kommersiell att det skulle gå att leva på den, inga mera drömprojekt, bara rent krasst kommersiellt tänk. Plötsligt funkade det. Det första förlaget jag besökte med Theo (Egmont) publicerade det första äventyret! Sen är det ju så att, även om Theo började som en tanke utan kärlek, så ju mer jag skrev och tecknade så började plötsligt hjärtat slå för karaktärerna och platserna. I dag kan jag inte tänka mej ett liv utan Theo.

Hur gick det att sälja in Theo hos de svenska förlagen? Trodde de på idén med en svensk skräckserie? Som jag sa så gick det förvånansvärt bra. De första jag hade möte med var Kenneth Ekholm och Mikael Tegebjer, som då jobbade för Egmont. Dom såg till att det första lilla äventyret (Spökskeppet) publicerades, medans dom tappert arbetade vidare med att försöka få igång en serietidning för Theo. Medans dom jobbade så fortsatte jag med Mumiens Blod som redan var påbörjad. Tyvärr var Egmont tvungna att tacka nej efter ett nästan 2 år långt samarbete. Men herrarna Ekholm och Tegebjer trodde helt klart på en framtid för svenska skräckserier!

Fick du några/många refuseringar? Som jag sa så har faktiskt Theo varit förskonad från det ödet. Men tro mej, jag har fått min beskärda del av refuseringar! Ha ha! Allt från Semic till DC-comics. Jag har faktiskt sparat alla i en skrivbordslåda i min ateljé.

Schibstedt och tidningen Nemi nappade och har publicerat episoder med Theo sedan 2007. Berätta lite om hur det gick till. Efter att jag och Egmont gått skilda vägar landade Theo på Kartago. Rolf Classon såg till att en korthistoria (Barnet på vinden) publicerades i Nemi, som en ren reklamgrej för boken. Jag tror till och med att han fick betala Schibstedt för att få med serien i tidningen. Jag gissar att redaktörerna eller läsarna tyckte om serien, för efter det fortsatte det bara rulla på med kortisar för Nemi. Kreativt var korthistorierna väldigt lärorika och nyttiga för mej. Jag tvingades att berätta på få sidor under en ganska snäv deadline. Under den perioden bodde jag en del i Kalmar men jobbade i Bålsta, så jag brukade ta för vana att skriva manus och layoutskissa kortisarna under den 8 timmar långa bussresan. Överhuvudtaget verkar bussen vara en bra grogrund för mej och berättelser. När jag tänker efter så är nog det mesta av Theos universum skapat på en skranglig buss!

Utöver en mängd korta historier har du även gett ut en längre berättelse, Mumiens Blod. Var tanken redan från början att skriva en längre berättelse? Mumiens Blod var den första Theos-storyn jag skrev. Alla korthistorierna har tillkommit mer som reklam för boken. Men de korta berättelserna har fått ett eget liv. På sätt och vis är dom roligare att producera än vad en 200 sidor lång bok är. Visst, när jag har en hel bok att förfoga över för en enda story så kan jag naturligtvis ta ut svängarna och jobba med mera känslor och karaktärsdjup. Men den lekfullhet som det korta formatet ger är mer belönande för mej som kreatör. Men, men, det långa formatet vinner!

Du jobbade 6 år med Mumiens Blod. Hände det att du funderade på att ge upp? Hmm, jag skulle vilja ge dej ett rungande NEJ! på den frågan, för det är så jag minns det. Men om du skulle fråga mina nära och kära så skulle dom nog ge en helt annan bild. Ha ha!

Hur var mottagandet av albumet Mumiens blod? Otroligt bra! Jag hade aldrig kunnat drömma om att den skulle gå så bra som den faktiskt gör. Jag tror det fortfarande inte!!! Vilken dag som helst nu kommer någon upptäcka att jag bara är en fejk.

Mumiens blod ska ju ges ut på franska av ett kanadensiskt? förlag, hur gick det till? Den finns ute nu i Kanada och om någon månad är det Frankrike, Belgien, Schweiz… och något mer land som jag alltid glömmer. Kanadensarna kontaktade både mej och Kartago. Jag är faktiskt osäker på hur dom hittade min bok, jag borde nog fråga dom om det. Allt har gått så fort och hela arbetet med den franska versionen fick trängas med arbetet på De förlorade sidornas bok, så tyvärr har jag inte hunnit ta in och njuta av allt roligt som händer. Jag borde nog göra det också. Ha ha!

Vad kan du berätta om uppföljaren som släpps nu till spx10? Den är mer äventyrlig, betydligt rakare och vi får lära känna karaktärerna lite djupare. Förhoppningsvis är den bättre dramaturgiskt. Eftersom den är producerad under en kortare tid än vad Mumiens Blod var, så håller bilderna bättre… hoppas jag. 6 år som den förra boken tog att göra är ju en fasligt lång tid, mycket händer ju i teckningsstil och kvalitet under en så lång period. Jag är stolt över det nya äventyret och jag hoppas att läsarna kommer tycka om det.

Hur kommer det sig att du bytt förlag? Mycket hänger på att jag fick ett bättre kontrakt av det nya förlaget. Sen var ju herrarna Ekholm och Tegebjer med från Theos födelse, så på något sätt kändes det som att Theo kom hem. Kartago gjorde ett fantastiskt jobb som gav ut Mumiens Blod, något jag är enormt tacksam för, och jag hoppas att dom kommer fortsätta vara en bra samarbetspartner på den boken.  Men man lever bara en gång… kanske, så varför inte testa! Sen är det inget minus att Ekholm & Tegebjer har ett fantastiskt öga för layout och gör snygga böcker.

Vad har du för planer med Theo framöver? Just nu skriver jag på nästa bok, som även det blir en längre story. Som det ser ut nu kommer det bli en lite mörkare berättelse där jag vävt in väldigt mycket av sånt som jag brinner för. Sen har vi pratat lite om att ge ut korthistorierna i en samling och där har jag en grej jag vill testa. Jag vill  att läsare som redan läst Theo i Nemitidningen ska kunna känna att det känns nytt och inte är en ren samlingsvolym, så den filar jag också på. Men först och främst blir det en till lång bok.

Du är relativt ensam om att skapa äventyrsserier i Sverige. Hur ser du på det svenska serieklimatet? Jag tror stenhårt på svenska serier. Vi har bara sett början på något nytt. Under väldigt många år hade de självbiografiska serierna monopol på marknaden, men nu börjar det hända saker. Vi har ju haft Bergting och Lapidus storsäljare på hyllorna, Kim Andersson, Yvette Gustafsson och Jacob Nilsson är även dom serieskapare som rör sej i äventyrsträsket. Jag är väldigt optimistisk!

Det talades förra året om en skräckvåg bland svenska serieskapare. Är det något kvar av den? Nja, just skräckvågen verkar det inte ha blivit så mycket med. Visst har det kommit serier som lutar åt det hållet, men jag vet inte om 2-3 böcker kan kallas för en våg. En liten krusning på ytan kanske. Jag tror mer på att vi kommer se serier av mer olika slag. Det finns ett sug efter annat än Rocky och Spindelmannen. Inget fel på dom serierna, men jag tror att vi kommer få ett bredare spektrum.

Vad tycker du saknas i Sverige? Vad skulle du vilja se mer av? Folk som läser! Jag är ofta i London och där slås jag av hur mycket högre status läsandet har. I tunnelbanorna sitter det reklam för böcker. I Sverige är det reklam för bilar, kläder eller teveprogram. Går man in i en bokhandel så kan man hitta allt från Oscar Wilde till Kalle och Hobbe. Allt säljs och inget ses ner på. Här i Sverige får man vara glad om det i barnavdelningen står ett ex av Maus. Nu är det ju inte bara serier som är svåra att hitta i bokhandeln här hemma, för några år sedan gick jag in på en bokhandel här i sverige och frågade efter Jules Verne. Killen bakom disken kliade sej i huvudet och frågade –har han gett ut något nyligen? Så att vi har så låg status på läsande kanske inte är så konstigt när inte ens bokhandlarna verkar veta vad det är dom säljer. Helt klart, fler läsare vill jag se. Och mackor med jordnötssmör!!!

Hellboy och Mike Mignola är två namn som ofta dyker upp i recensioner av Theo. Hur influerad är du egentligen av Mignola? Det där är lite lustigt. Jag blir ofta jämförd med Mignola, något jag tackar och bugar för. Han är verkligen ett geni! Men saken är den att om jag skulle säga några serieskapare som verkligen format mej, så är det Tardi och Hergé. Som alla andra läste jag Tintin som barn, men det var först i vuxen ålder som jag förstod tjusningen med Hergés fantastiska bilder, perfektion! Tardi har ju inte samma elegans i sina linjer som Hergé, men vilka historier han levererar! Jag älskar Hellboy också. Men jag skulle aldrig våga drömma om att försöka fånga den mystik och den typen av berättelser som Mignola så galant berättar. Däremot känner jag mej mera hemma i den lite mera lekfulla europeiska berättartraditionen.

Vad mer influeras du av? Jag är barnsligt förtjust i Universals skräckisar från 30-40 talet. Shakespeare, Sfar, Chaplin, Knopfler. Men allra mest tror jag ändå att faktaböcker och muntliga berättelser knuffar igång min fantasi. Jag har hittat ett par bra antikvariat som jag med jämna mellanrum länsar på märkliga och ockulta böcker. Snart får jag inte plats i ateljén! Mera böcker, extra allt tack!

När du själv läser serier, vad väljer du att läsa då? Några favoriter? Oj, det finns så många. Allt av Edginton och D’israeli går ner. Edginton och Culbards serieversion av The picture of Dorian Gray, var otroligt bra! Tintin, Adeles extraordinära äventyr, B.P.R.D, From hell. Ja jösses, jag kan fortsätta i en evighet. Det kanske låter lite ego, men det skulle vara våldsamt kul att läsa Theo någon gång… men så länge det är jag som gör dom, så passar jag nog på det. Ha ha!

Shazam.se tackar för intervjun.

Ola Skogäng kommer att vara på plats på SPX10 så passa på och få ett signerat ex av De förlorade sidornas bok då. Dessutom kommer Shazam.se att vara på plats.

Trackback-adress