Sanna Kullins debutserieroman Göteborgssyndromet är 2025 års första seriebok från Galago där vi får stifta bekantskap med den 23-åriga psykologstudenten Anna och hennes omtumlande vardag under pandemins första år. Livet kan vara nog så komplicerat och förvirrande när man ständigt måste hålla avstånd och föreläsningar förflyttas till digitala Zoom-möten och inte blir det bättre när man måste gå i egenterapi med en mystisk och stel psykolog och dessutom blir hejdlöst förälskad i en äldre narcissistisk kurskamrat som har både sambo och barn och briljerar när det gäller dubbla budskap.

Titelns ordlek med Stockholmssyndromet syftar här på att Anna känner sig känslomässigt kidnappad i två för henne osunda relationer – en terapeutisk med psykologen Mats och en romantisk med kurskamraten Jack – och hennes smärtsamma uppvaknande till den krassa verkligheten efter att ha levt i en fluffig fantasibubbla av förnekelse och självbedrägeri. Själva staden Göteborg spelar en central roll för hela berättelsen i allt ifrån gnisslande spårvagnar, Masthugget, Götaplatsens Poseidon, Sjömanshustrun, Sveriges rövhål (Nordstan) till raplåtar av A36 eller Sarettii.

Det som driver och dominerar hela berättelsen är Kullins härligt psykedeliska bildspråk, som både för tankarna till Per Åhlin och Robert Crumb men som helt klart står på egna stadiga ben. Kroppsdelar som får eget oformligt liv, versalfyllda pratbubblar som tränger ut ur serierutorna och Annas leende som allt mer förvandlas till ett groteskt clowngrin ju längre ner hon famlar i den känslomässiga skiten som är hennes förvirrade vardag.

Trackback-adress