Att censurera eller helt enkelt förbjuda böcker känns som en mossig rest från flydda dagar men är tyvärr ett fenomen som på senare år blivit allt vanligare, i Europa främst i Ungern, Ryssland och Belarus men också i ett flertal republikanskt styrda delstater i USA där konservativa krafter tvingar fram bokförbud på både bibliotek och skolor. De vanligaste skälen för förbud i USA är skildringar av sex, droger, våld och svordomar men under det pågående kulturkriget har det höjts särskilt högljudda röster när det gäller hbtq-tematik, vilket även har drabbat en mängd serieböcker, såsom Alison Bechdels Fun Home, Alice Osemans Heartstopper och Mariko och Jillian Tamakis This One Summer. Alla dessa finns utgivna på svenska och nu kan vi även lägga till en av de mest uppmärksammade titlarna i den här kategorin på de svenska seriebokhyllorna, nämligen Maia Kobabes Gender Queer som getts ut av Cobolt i mycket fin översättning och textning av My Bergström.

Maia Kobabes prisbelönta självbiografi om att utforska sin könsidentitet för att sedan komma ut som ickebinär och asexuell är idag en av USA:s mest förbjudna böcker enligt American Library Association men trots detta fortsätter den att hitta nya läsare, helt enkelt på grund av att det är en så unik bok som både ärligt och rättframt skildrar något som många ungdomar i världen går igenom och som, viktigast av allt, får dem att inte känna sig ensamma i den processen.

Gender Queer präglas av mörker, som frustration, ångest över att inte passa in och traumatisk könsdysfori, men mest av ljus som Kobabes livslånga kärlek till David Bowie och Oscar Wilde, hens fina vänner och familj och den mycket tillfredsställande känslan av könseufori.

Det här är en bok jag önskar att jag hade kunnat tipsa om till tidigare elever på min låg- och mellanstadieskola där jag jobbar, elever som provade nya pronomen, nya namn, nya klädstilar och som tur var hade stöttande kompisar som accepterade dem för dem de är. Gender Queer känns alldeles självklar och bidrar starkt till att sprida medvetenhet och förståelse, eller som ND Stevenson skriver i sitt fina förord: ”Jag vill att de här barnen ska få veta att det finns ord – vackra ord – som beskriver vilka de är… och ännu fler ord som vi ännu inte har hittat.”

Trackback-adress