Varje torsdagseftermiddag hämtar den gamla änkan Mrs. Whitaker ut sin pension och passar också på att besöka den lilla secondhandbutiken på vägen hem. Den här gången blir hon extra nöjd med sitt besök för under en relativt nedsliten pälskappa, som stank av malkulor, hittar hon den heliga Graal – och den skulle passa perfekt på spiselkransen i hennes lilla salong.

Följande eftermiddag, efter att hon druckit te med Mrs. Greenberg, ringer det på dörren och där på tröskeln uppenbarar sig en ung man, med axellångt hår som var så ljust att det var nästan vitt, iklädd en skimrade silverrustning. Han presenterar sig som Galaad, en av kung Arthurs riddare av det runda bordet, meddelar att hans uppdrag är att hitta den heliga Graal och frågar om den finns hos Mrs. Whitaker. När han visas in i salongen knäböjer han i vördnad efter att ha upptäckt den på spiselkransen och rusig av lycka frågar han änkan om han kan få den eftersom hans sökande nu är över. Mrs. Whitaker ler vänligt men avvisar bestämt riddarens förslag: ”Den passar rätt så bra på spiselkransen mellan porslinshunden och fotot av min make Henry.”

Vissa serieböcker slår en med häpnad redan vid första ögonkastet, den där ljuvliga känslan när text och bild smälter samman till en fantastisk enhet som går rakt in i seriehjärtat. Till denna kategori hör definitivt Colleen Dorans prisbelönade adaption av Neil Gaimans Chivalry, en novell som bland annat publicerats i samlingsverken Angel and Visitations och Smoke and Mirrors. Doran har tidigare gjort adaptioner av Neil Gaimans verk, såsom Troll Bridge och Eisnervinnaren Smoke, Glass, Apples och Chivalry vann också en välförtjänt Eisner Award för bästa serieadaption det här året.

Detta charmerande verk blandar skickligt det stora med det lilla, Mrs. Whitakers inrutade vardag med Arthur-legendens prunkande high fantasy, där den rätta teservisen är minst lika viktig som riddaren Galaads eviga sökande efter den heliga Graal. Dorans mästerliga val av Beatrix Potter-inspirerade vattenfärger och rikt illustrerade manuskript gör hela anrättningen till en sann njutning.

Doran hade länge drömt om att få göra en adaption av Chivalry men processen blev lång, dels på grund av pandemin men också för att rättigheterna till verket ägdes av en Hollywood-producent i 25 år. Nu när den är klar har den en given plats i bokhyllan hos varje fan av Neil Gaimans historier men även hos serieälskare i största allmänhet.

Berättelsen är en kort bagatell men Dorans rika illustrationer gör den mycket minnesvärd, som alla barnen i kvarteret som älskar riddarens häst Grizzel, Mrs. Whitaker omsorg om sina vardagssysslor, biträdet Marie som hittar sin drömprins och inte minst Mrs. Whitakers totala ointresse när det gäller riddarens olika magiska gåvor i utbyte mot den heliga Graal. Den barnlösa änkan har levt ett rikt liv, trots att maken är borta och att hon inte har några egna barn. Inga gåvor i världen, inte ens evig ungdom och evigt liv, skulle få henne att ångra sig – såvida den inte fyller sin funktion på spiselkransen.

Trackback-adress