Under 2023 kommer Lystring Förlag ge ut åtta internationella serieböcker översatta till svenska, bland annat Pittsburgh av Frank Santoro och lagom till årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival i maj kommer Rattfylleri av Tara Booth och Nåden av Emmi Valve. Resterande böcker (verk av Ulli Lust, Mia Oberländer, Anna Haifisch och Jaakko Pallasvuo) ges ut under hösten men först ut i denna imponerande samling är ett modernt mästerverk från 2007, nämligen Faire semblant c’est mentir (Att låtsas är att ljuga) av belgiska Dominique Goblet.

I denna imponerande självbiografi, som tog tolv år att färdigställa, bearbetar Dominique flera trauman under sin uppväxt och ungdom: Faderns alkoholism, grov misshandel från modern, hennes egen dotters första möte med morfadern och hans nya partner Cécile samt Dominiques komplicerade förhållande med pojkvännen Guy Marc Hinant. Fadern, som jobbade som brandman, är som en provkarta av en alkoholist – grandios självbild, hånfull, mytoman och snar när det gäller skuldbeläggande – men framförallt är det hans tillkortakommanden när det gäller att skydda sin dotter från moderns brutala uppfostringsmetoder som definierar honom. Jämfört med modern är han feg och svag och trots att hans jobb är att rädda människor så lyckas han inte rädda sin dotter. Moderns handlingar och koleriska temperament bottnar i frustration och bitterhet och det är också tydligt genom hela boken att Dominique älskar sina föräldrar trots allt och dessa ambivalenta känslor går rakt in i hjärtat.

Handlingen i Att låtsas är att ljuga är inte kronologisk utan bygger på fragmentariska minnen vars bildspråk är en uppvisning i olika experimentella stilar och tekniker. Särskilt minnesvärda är de symboliska inslagen, bland annat den hysteriska och paranoida Cécile som avbildas som Munchs Skriet, fadern som ”Den Heliga Madonnan” eller pojkvännens tidigare flickvän som ständigt är närvarande som en vit vålnad. Den expressionistiska textningen är briljant och en stor eloge går till Johan Andreasson som lyckats fånga den mästerligt.

Dominique Goblets katarsis lämnar ingen oberörd samtidigt som hennes skicklighet som bildkonstnär är alldeles fantastisk och Att låtsas är att ljuga får därför utan tvekan högsta betyg. Rekommenderas av hela mitt seriehjärta!!!

Trackback-adress