(Alexander har läst The Passageway – första delen i Jeff Lemire och Andrea Sorrentinos sammahängande skräckuniversum The Bone Orchard Mythos).

Då har det inledande släppet från Jeff Lemire och Andrea Sorrentinos sammanhängande skräckuniversum The Bone Orchard Mythos kommit ut med The Passageway. Detta första och självständiga kapitel kommer direkt i en fin inbunden utgåva från Image Comics på 94 sidor och är Lemire och Sorrentinos tredje samarbete på detta förlag efter de utmärkta serierna Gideon Falls och Primordial. De har även ett flertal samarbeten bakom sig från både DC och Marvel innan dess som jag redogjort för i en tidigare recension.

Man kan misstänka att detta kommer bli en serie där man tänker utforska skräckens rötter med inspiration från alla författare som har skapat och format denna mångfacetterade och rika genre. Här kastas vi rakt in i handlingen där en kanadensisk geolog som heter John Reed är på väg med båt till en avlägset belägen liten klippig ö där det finns en gammal fyr som inte längre är aktiv. Anledningen till hans visit är att öns enda invånare Sally har rapporterat ett mystiskt naturfenomen där ett oändligt hål har uppstått som verkar gå hela vägen ner till havet.

Efter att ha etablerat sig på ön och lärt känna Sally lite närmare så visar det sig att det finns en familjehistoria kring denna fyr och att mannen som förde John dit även är hennes bror. Sally visar också ett stort intresse för Johns bakgrund och ställer mer frågor än att ge de svar John behöver för att kunna utföra sitt uppdrag och snart börjar snaran dras åt och paranoian börjar etableras med frågan: Vad är det egentliga syftet med att Sally tillkallade hjälp utifrån? I tillbakablickar får vi parallellt med den övriga handlingen glimtar från Johns barndom med ett trauma som kretsar kring havet och man får känslan som läsare att man bevittnar ett ödesdrama som har fört honom just till denna ö i detta här och nu.

Arvet från Lovecraft är påtagligt och den inneboende ångest inför det oförklarliga i universum och på jorden som kännetecknar hans författarskap präglar denna berättelse starkt. Andrea Sorrentino, som är en virtuos när det kommer till visuella bildlösningar, är i sitt esse när det gäller att skildra den ofattbara skräck och maktlöshet som kryper inpå hos en människa som är fast, både bokstavligen och symboliskt, och inte kan hitta någon utväg och detta accentueras av Dave Stewarts mörka och klaustrofobiska färgpalett.

Nästa kapitel i denna mytologi blir Ten Thousand Black Feathers som kommer ut i serietidningsform 14 september. Min enda kritik jag har redan nu är att jag hellre hade sett att alla delar i denna seriesvit hade släppts i samma albumformat hela vägen ut, precis som förlagskollegorna Ed Brubaker och Sean Phillips gör med Reckless.

Trackback-adress