I Dobbiston var Howard Grayling känd som ”Captain Cone” där han sålde glass och andra frysta godsaker från sin glassbil. Genom åren hade han blivit mycket skicklig på sitt jobb och hittade alltid de bästa ställena att stanna bilen på och visste precis när han skulle sätta på glassbilens melodi. Hans öron kunde lätt uppfatta barns skratt, och, ännu viktigare, barn som grät, och eftersom Dobbiston låg i det nordvästra hörnet av England – ett tufft ställe för vem som helst att sälja glass på – så kunde han förutse de små luckorna i molntäcket som påminde folk om att det faktiskt var sommar.

Så länge han kunde sälja sin glass – och hinna lösa dagens korsord innan sin runda – så var Howard nöjd, men det hade dykt upp mörka moln vid horisonten. Tony Augustus var också i glassbranschen men hade större ambitioner än Howard och hade redan konkurrerat ut flera lokala aktörer i grannstäderna men Howards blygsamma runda hade alltid varit ohotad, ända tills nu och orsaken var enkel. Howard hade alltid kört samma runda som sin far före honom och kanske var det därför Tony åtrådde den så mycket…för Tony var Howards halvbror.

Den Eisnernominerade Flake från 2020 är serieskaparen Matthew Dooleys första seriebok och bjuder på en både fascinerande och rafflande saga om ett glasskrig i en tråkig och mycket sömning småstad i nordvästra hörnet av England. Det är Davids kamp mot Goliat där Howards halvbror Tony spänner sina företagsmuskler för att komma åt Howards glassrunda med maffialiknande metoder som förtal, smutskastning, utpressning och till och våld men det är också en mycket finstämd och lite vemodig skildring av en rätt medioker vardag som många i den lilla staden Dobbiston förlikat sig med.

Dooley har en underbar klara linjen-stil som verkligen faller mig i smaken och jag gillar skarpt de kärleksfulla porträtten av Dobbistons olika invånare som är en del av Howards vardag, såsom bästa vännen Jasper som är en lätt patetisk figur som jobbar på det sömniga muséet och samtidigt utkämpar en liknande kamp som Howard, fast betydligt mer obskyrare, nämligen att åter få höjden Doggett’s Peak erkänd som ett berg efter att det nedgraderats till en kulle. Tonårstjejen Alex spelar också en viktig roll i berättelsen och särskilt underhållande är Tonys entourage av hejdukar som knappast ser ut som vänliga glassförsäljare utan som i stället är hysteriskt roliga parodier på brutala smågangsters.

Flake är en liten pärla som jag rekommenderar varmt och speciellt gillar jag när bokens obeslutsamme och konflikträdde underdog, till sin egen och andras överraskning, sätter ner foten och resten av boken är en ren fröjd att läsa.

Trackback-adress