I mars 2020, precis när restriktionerna med anledning av pandemin blev ett smärtsamt faktum, dök Daniel Thollins självutlämnande och mycket läsvärda Jag minns varje slag, om den mobbing han blev utsatt för från lekis till nian, upp på seriehyllorna. Nu, ett och halvt år senare, när restriktionerna äntligen lyfts är det dags för den efterlängtade uppföljaren som återigen skildrar en utsatt och mobbad pojke men som samtidigt bjuder på en strimma hopp, att stå upp för sina ideal och att världen verkligen behöver hjältar.

Hjältedåd utspelas i den fiktiva orten Gravik, ett tidigare blomstrande brukssamhälle som blivit en avfolkningsbygd där de försämrade framtidsutsikterna och bristen på jobb skapat en grogrund för oro, bitterhet och misstänksamhet hos de vuxna som smittar av sig på deras barn. Här får vi möta tolvårige Folke, som enligt Daniel själv är en spegling av honom själv i samma ålder, som i rollen som den djärve och orädde superhjälten Flamman utsetts sig själv till Graviks väktare. Framförallt riktas hans intresse mot en suspekt brandgul SAAB som kör runt i trakten och som enligt rykten körs av några lömska typer som kidnappar barn. Ett solklart fall för Flamman helt enkelt.

Med hjälp av tydliga tidsmarkörer förflyttas vi till Dalarna i början på 1990-talet. Bland annat pratas det om flyktingar från gamla Jugoslavien, Ny demokrati som nytt riksdagsparti och det faktum att Falu koppargruva stängdes 1992. Daniel lyckas inte bara fånga tidsandan och känslan av ett folkhem som börjat spricka i fogarna utan också Folkes oro över att vara annorlunda och den klump i magen han känner när hans ensamstående och alkoholiserade pappa är på dåligt humör. Fadern skyller det mesta på flyktingarna som kommit till bygden, hotar med att bränna Folkes egenkonstruerade superhjältedräkt om han bär den i skolan (vilket han gör så ofta han kan) och när han dricker på kvällarna så spelar han Bad Moon Rising på så hög volym så Folke vaknar. Folke känner sig ofta ensam och förtvivlad, inte minst med tanke på att hans egen far sätter käppar i hjulet för hans maskerade alter ego. Han är så nära gåtans lösning nu och ställer sig frågan: ”Vad skulle Spindelmannen göra?”

Precis som i Jag minns varje slag så påminner Daniels teckningsstil och även det dysfunktionella förhållandet mellan far och son om den kanadensiske serieskaparen Jeff Lemires verk men samtidigt har han ett eget känsligt anslag som går rakt igenom serierutorna. Hjältedåd lyckas fånga känslan av en ensam pojkes kamp mot mörkret, både det yttre hotet från okända förövare som vill bygden illa men även Folkes inre rädsla för sin faders vrede och den som går segrande ur striden är Graviks egen skyddsängel.

Trackback-adress