”Jag måste dra, Ray”

Även om Brons ord slår ner som en bomb så kommer de inte som en överraskning. Ray och Bron har varit tillsammans i fyra år men de senaste fyra månaderna har de glidit allt mer isär. Visst fanns det fortfarande lyckliga stunder, som tisdagarna och lördagarna med Rays systerdotter Ness.

”De var som små öar av tröst. Under en period som vi nog båda skulle komma att minnas som en ocean av skit.”

Lee Lai, född i Melbourne, Australien och numera bosatt och verksam i Montreal, Quebec släppte sin debutbok Stone Fruit (Stenfrukt) både på engelska (Fantagraphics) och svenska (Epix Förlag) våren 2021. Det är en berättelse om kärlek, psykisk ohälsa, dysfunktionella familjeförhållanden och att hänge sig åt den bottenlösa fantasin hos ett litet barn, samtidigt som världen runt omkring kväver en.

Stenfrukt är en bok som river upp många känslor och öppna sår, men där karaktärerna antingen är oförmögna eller ovilliga när det gäller dramatiska känslostormar. Kvar blir istället tystnad, tvekan, ett förstulet ord eller tyst gråt i kudden.

Både Ray och Bron har en ansträngd relation till sina egna familjer. Bron är transperson och har brutit med sin familj eftersom de inte kunde acceptera henne för den hon är. Samtidigt plågar uppbrottet Bron svårt och hon kan inte gå vidare på grund av denna oavslutade konflikt som hennes kristna föräldrar gör sitt bästa för att ignorera. Ray försöker förtvivlat få Bron att må bättre men den ända gången de är riktigt lyckliga är när de passar Rays systerdotter Ness som avgudar Bron.

Kärnpunkten i Stenfrukt är att man hela tiden omformar sitt liv, speciellt i kriser och sorg och här symboliseras det av ett djupare förhållande mellan systrar. Brons yngre syster kände sig sårad och övergiven när hon lämnade familjen och Rays storasyster har svårt att acceptera deras queerförhållande och att hennes dotter fullständigt avgudar Bron.

Boken innehåller flera underbara scener, som när Ray och Bron leker med Ness och förvandlas till bestialiska varelser. När vardagen gör sig påmind glider de ur sina karaktärer men både Ness och Bron stannar gärna lite längre och går in i sina ”roller” när lusten faller på. Här finns också smärtsamma bilder av närhet som rymmer oceaner av avstånd och Stenfrukt är på det hela taget en mycket fin, vemodig och läsvärd bok om sorg, relationer och livets gilla gång.

Trackback-adress