Hemåt – skaraborgska serieskapare är en pågående och mycket innehållsrik vandringsutställning som startade 2017 (senast dök den upp som en corona-anpassad utomhusutställning på Vänermuseet nu i november 2020) där vi får stifta bekantskap med verk av sexton serieskapare med anknytning till Skaraborg, bland andra Jonas Andersson, Per Demervall, Lars Krantz, Joakim Lindengren, Jimmy Wallin samt Nicolas Krizan som är en av utställningens projektledare. Utställningen har även gett ut en antologi där man bland annat hittar serien Vildmannen av illustratören Christina Jonsson som också varit en av utställningens projektansvariga.

Vildmannen är inte Christina Jonssons första serie för 2014 kom hon på att hon ville göra en tecknad tidsresa till sin hemort Hjo vid Vätterns strand. Från slutet av 1800-talet och fram till 193o-talet låg här nämligen Hjo Vattenkuranstalt dit man kunde komma för att bada i Vätterns härligt uppfriskande vatten eller njuta av massage, gyttjebad eller elektriska ljusbad. Badanstaltens parker som bestod av mycket fina trävillor med namn som till exempel Villa Idun, Villa Flora och Villa Eira är idag byggnadsminnesmärkta och ingår numera i Hjo stadspark.

I Jonssons första serie Badgäster och bedragare – ett tecknat mysterium från Hjo anländer vi till denna idyll sommaren 1914 till ljudet av en mässingssextet, klirrande kaffekoppar, måsar och kraset av grus under fötterna och med en doft av cigarr och punsch. Bland kuranstaltens gäster hittar vi den konstnärliga Signe Modin och journalisten Martin Lööw som tillsammans löser en klassisk whodunnit-gåta i Agatha Christie-anda medan övriga Europa håller andan efter Skotten i Sarajevo.

Christina tecknar i en behaglig klara linjen-stil med särskilt fokus på den imponerande arkitekturen med voluminösa punschverandor och överdådig snickarglädje och hennes första tecknade serie gav henne blodad tand att skapa ett nytt album med radarparet Modin och Lööw, den här gången ett äventyr istället för ett mysterium.

Under sommaren 1915, när kuranstalten och de återkommande badgästerna hämtat sig från mystiska mord och obehagliga stölder hopar sig nya problem i vattenbrynet – eller snarare under ytan i Vätterns djupa kalla vatten.

Det märks tydligt att det gått sex år mellan första och andra delen av Badgäster och bedragare. Första delen är mycket ett förstlingsverk med en del brister och skavanker men i andra delen märks det tydligt att Jonsson är en serieskapare att räkna med. Flödet, färgerna och perspektiven sitter som en smäck och karaktärerna, miljöerna och ansiktsuttrycken är ännu mer levande. Framförallt gillar jag att Modin och Lööw är lätt igenkännliga i sin klädstil vilket för tankarna till fransk-belgiska serier som till exempel Tintin och i Vätterns fasa spänner Jonsson bågen ytterligare genom att introducera ett för tiden modernt transportmedel, nämligen ett propellerplan, och boken innehåller flera härliga flygscener.

Vätterns fasa ger verkligen mersmak och jag hoppas på fler mysterier eller äventyr hos badgästerna i Hjo.

Trackback-adress