Fastighetsägaren Meduza, som äger och förvaltar flera av fastigheterna runt Skeppsbron, har stora bekymmer och anlitar därför privatdetektiven Ugly Mareowl. Det visar sig nämligen att hela kvarteret Karpen helt har försvunnit från Jordens yta och om Ugly löser mysteriet inom en vecka lovar Meduza att Uglys gamla kompisar, de tasmanska pungdjävlarna och punkrockarna Unkas, Errol och Åke, ska få tillbaka sin replokal som låg i en källarlokal i det försvunna kvarteret. Med sedvanlig skärpa och list pusslar Ugly ihop den ena ledtråden efter den andra som leder honom till Amfibieteatern, Fiskekyrkan och Dr. Nilssons mottagning på Guldheden men det verkar hela tiden som han ligger ett steg efter skurken som ideligen stjäl nya kvarter vid hamnen mitt framför näsan på vår detektiv.

2019 fick vi för första gången stifta bekantskap med Joakim Lindengrens antropomorfa noirdeckare Ugly – en mycket fantasifull och härlig mix av själva noirgenren och härliga populärkulturella referenser ur minnenas arkiv. Främst är det Lindengrens egna minnen och referenser det handlar om och i fortsättningsalbumet Pungdjävlar får vi mer av den varan plus en härlig rundvandring i ett dunkelt och neonupplyst Göteborg.

Första gången jag läste igenom det nya albumet störde jag mig på att handlingen inte var lika raffinerad som i det första men under min andra genomläsning upptäckte jag en mängd påskägg och andra godsaker som gjorde albumet till en mycket välsmakande anrättning. Först och främst har vi själva staden, Göteborg, där Meduza (som har klara likheter med Örgrytesonen Eddie Meduza) huserar i stadens första skyskrapa från 1929, det vill säga det kopparklädda Otterhall på Stora badhusgatan vid Skeppsbron. Vi får också träda in i Amfibieteatern (Stora Teatern) för att se en annorlunda version av Hamlet, möta en flock skräniga fiskmåsar (tänk stockholmare) som turistar i staden, möta pastor Stören Kirkegaard, kyrkoherde i Fiskkyrkans församling, samt även en referens till ubåten HMS Ulven som gick under med man och allt 1943 i Kattegatt.

Vidare har vi alla små trevliga påskägg som Dr. Nilssons mottagning (som är en hyllning till Pippis Villa Villerkulla där en grånad Lilla Gubben sitter på verandan och röker pipa) vilken ligger i korsningen Dr. Mabuses och Dr. Caligaris gata; en av neonskyltarna som blinkar ”Kartago: Förlaget Gud glömde”; Tintin-mys som skeppet Karaboudjan och fetischen från Det sönderslagna örat samt Caravaggios målning av gorgonen Medusas avhuggna huvud.

Vi får återse gamla bekanta från första albumet, som tant Axolotlia Aegsvahns af Olms och Uglys entusiastiska och helgalna sidekick Bat-Bat (som numera kallar sig Batler Britton och titulerar sig löjtnant vid Royal Airforce) samt den ständigt gäckande småskurken Bill Sill.

Bilderna i Pungdjävlar är magiskt snygga med flera helsidor som jag skulle vilja tapetsera hela huset med och detta tillsammans med det faktum att jag bara hittat en bråkdel av alla läckerheter som Lindengren strösslat med i sin berättelse gör den till ett album jag kommer att återkomma till många gånger med liv och lust.

Trackback-adress