När människorna försvann blev djuren överlyckliga för de trodde äntligen att de skulle bli fria djur, men ju längre tiden gick desto mer liknade den nya tiden den gamla. Höns, getter, åsnor och får fick nya härskare som förtryckte dem med hårt arbete i slottet, ständigt krympande matransoner och godtyckliga avrättningar. Visst såg de orättvisorna och försökte göra sina röster hörda men vad hade de att sätta emot den mäktige president Silvio och hans blodtörstiga hundars sylvassa tänder? Ända tills den kringresande råttan Azelar kom till slottet. Han berättade en historia som fick alla djuren att häpna och hundarna att rynka på nosen, en historia om en fakir som kämpade mot en kung och hans imperium och som hade ett vapen som kunde övervinna allt: sanningen.

Årets höstutgivning av svenska serier har varit översvallande god i mina ögon, inte minst från Egmont Comics som bland annat bjudit på fortsättningen på Malin Falchs Norrsken och nya trevliga bekantskaper som Glaskulans värld och Silas Corey. Juvelen i kronan i förlagets höstsäsong är också en ny bekantskap och följetong: en fantastisk fabel författad av Xavier Dorison och fenomenalt tecknad av Félix Delep om diktatur och terror och, framförallt, ett spirande motstånd och en gnista av hopp.

Vad vi lärt oss av historien är att människan inte lärt sig något av den. Våld föder mer våld, för mycket makt göder makthungern, ju större lögn desto fler går på den, en priviligerad minoritet suger ut den fattiga majoriteten, och så vidare. Sedan finns det de tillfällen i historien när mönstret bryts, när någon är beredd att dö för sin sak, men inte att döda. Djurslottet har hämtat sin inspiration från George Orwells klassiker Djurfarmen, en satirisk fabel och allegori över Stalinterrorn och hur den ryska revolutionens ledare blev maktfullkomliga och korrumperade, men Djurslottet är också en hyllning till de motståndskämpar som med hjälp av fredliga medel och en okuvlig vilja lyckades ändra historiens gång mot alla odds. Namn som Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Nelson Mandela, Lech Wałęsa och många fler.

I centrum av berättelsen har vi katten Fröken Bengalore som tvingas arbeta med de ständiga och tunga reparationerna av Silvios slott samtidigt som hon har två små kattungar som behöver sin mor. Hon har sett hoppet om en förändring grusas, som när den tappra gåsen Fru Prästkrage revolterade mot orättvisorna, men tändas igen när hon träffar den vise råttan och kringresande historieberättaren Azelar. Med stort lugn och övertygelse berättar han att om man använder samma verktyg som förtryckarna så blir man som dem. Istället besegrar man hat med kärlek, lögn med sanning och det handlar inte om huruvida de kan vinna över Silvio och hans hundar…utan om de vill.

Fröken Bengalore är första delen av fyra i denna superba seriefabel i ett mycket lyxigt utförande. Förutom själva utgåvan, som är en av årets snyggaste i den svenska serieskörden, så måste jag också lyfta på hatten åt Fabian Göransons utsökta översättning och framförallt hans sublima textning som håller toppklass. Jag rekommenderar första delen av Djurslottet varmt och andra delen, Vinterns blommor, dyker upp redan i januari 2021.

Trackback-adress