Coco kan inte rita serier längre. Istället ägnar hon tiden åt att läsa om mord och familjetragedier på Flashback. Allt började när maken blev sjuk och äldsta dottern slutade att prata, som ett sätt att överleva kaoset och ångesten i vardagen genom att läsa om människor som råkat ut för något mycket värre. Cocos självförtroende är i botten och förutom sin morbida hobby så kan hon inte sluta tänka på sina jobbiga ungdomsår då hon inte visste vad hon skulle göra med sitt liv. Maken och dottern mår mycket bättre nu men den mörka perioden i familjens liv plågar henne fortfarande. Vad gör man som serietecknare när man inte kan eller vill rita? Kanske är det dags att göra något annat i livet som att söka till Polishögskolan? Lönen är ju bra mycket bättre och hennes fysiska form är det inget fel på. Det enda kruxet är det förbannade simtestet. Coco är rädd för vatten och inte blir det bättre av att ett av momenten är att plocka upp en blytung docka från bassängens botten som sedan ska bogseras tio meter. Hon måste nog fortsätta teckna serier…men hon kan inte.
Illustration: Coco Moodysson
Förlag: Ordfront Galago
Betyg: 4/5
