Under andra kinesisk-japanska kriget gjorde sig den kejserliga japanska armén skyldig till flera uppmärksammade krigsbrott som orsakade oerhört mänskligt lidande för den redan hårt drabbade civilbefolkningen. Mest omtalad är Nanjingmassakern 1937 då den japanska armén mördade, våldtog och lemlästade hundratusentals kineser efter att ha intagit den dåvarande kinesiska huvudstaden Nanjing men även Enhet 731 och dess systeranläggningar där japanerna forskade om biologisk och kemisk krigföring och utförde ohyggliga experiment med hjälp av mänskliga försökskaniner från de ockuperade områdena.

Ett annat brott mot mänskligheten som den japanska armén gjorde sig skyldig till under kriget var de bordeller som upprättades i Sydostasien där mellan 100.000 och 200.000 tvångsrekryterade eller kidnappade kvinnor tvingades att arbeta som sexslavar, så kallade ”tröstekvinnor”. Flertalet av dessa var koreaner och detta systematiska övergrepp har varit som ett öppet sår mellan Sydkorea och Japan som aldrig riktigt läkt. Under flera år efter Andra världskrigets slut förnekade Japan bordellernas existens vilket sedan följdes av flera år av halvhjärtade ursäkter innan den tidigare japanske premiärministern Shinzo Abe  framförde en offentlig ursäkt till Sydkorea 2015 och dessutom stiftade en fond som kommer att betala ut skadestånd till de överlevande.

Detta avtal har blivit kritiserat, inte minst med tanke på att Sydkorea enligt samma avtal åtog sig att inte längre anklaga Japan i internationella sammanhang när det gäller dessa militärbordeller och de utnyttjade koreanska kvinnorna, något som blev smärtsamt tydligt när Japan protesterade mot en staty av en tröstekvinna som sattes upp utanför den japanska konsulatet i den sydkoreanska staden Busan 2016. Dessa statyer har satts upp på flera ställen och är bara ett av många sätt som aktivister använder sig av för att visa sitt missnöje med Japans hållning i frågan och att kampen fortsätter när det gäller att hålla minnet av dessa utnyttjade kvinnor vid liv.

En av dessa kvinnor var Lee Ok-sun vars gripande och grymma livsöde man får följa i Keum Suk Gendry-Kims seriebok Grass. I denna gedigna reportagebok får vi följa en fattig och hungrig koreansk flicka som kidnappades när hon bara var 15 år gammal och fördes till en militärbordell i Manchuriet. Hon överlevde de ohyggliga övergreppen men valde, som flera andra i hennes position, att stanna kvar i Kina på grund av skammen, dels gentemot sig själv men också från hennes familj som inte ville veta av henne när de fick reda på att hon varit en tröstekvinna.

Efter 55 år återvände Lee Ok-sun till slut till Sydkorea där hon bosatte sig på ett ålderdomshem för överlevande tröstekvinnor och det är där Keum Suk Gendry-Kim lär känna henne genom många, förtroliga och långa samtal. Hennes oerhört starka berättelse blandas med härligt rofyllda naturbilder, inte minst när smärtan och mörkret gör sig påmint, och hela boken är ett viktigt tidsdokument när det gäller civilbefolkningen som led under kriget och inte minst de kvinnor vars liv förstördes av de systematiska övergreppen.

Ok-sun berättar att hon aldrig varit lycklig i sitt liv men hon har heller aldrig gett upp kampen om upprättelse för det hon varit med om. Hon, likt de andra överlevande tröstekvinnorna, är som gräset, för även om du försöker krossa det under dina fötter så reser det sig igen.

Trackback-adress