Den schweiziske konstnären Arnold Böcklins suggestiva målning Dödens ö (Die Toteninsel) har med sin ödesmättade stämning och förtätade atmosfär inspirerat ett flertal andra verk inom både konst, musik, litteratur och film. Min personliga favorit är Sergej Rachmaninovs tondikt med samma namn där färjkarlens långsamma årtag i en böljande 5/8-delstakt skapar en härligt luguber stämning. Böcklin målade fem versioner av målningen mellan 1880-86 och en omfattande reproducering av verken bidrog starkt till dess berömmelse runt förra sekelskiftet och flera decennier framöver.

En av dem som fascinerades av verket var August Strindberg som använde det som fond i slutscenen av sin pjäs Spöksonaten vilket leder in oss på serieskaparen Knut Larssons senaste, hett efterlängtade, seriebok Dödens ö. Under Strindberg-jubileet 2012 producerade Kristiina Kolehmainen, Serietekets saknade grundare och eldsjäl, en utställning där svenska serieskapare fick i uppdrag att tolka olika verk av författaren och dramatikern. Kolehmainen gav Larsson i uppdrag att tolka just Spöksonaten och under arbetet kom han i kontakt med Toten-Insel, Strindbergs ofullbordade uppföljare på Spöksonaten, som blev utgångspunkten för Larssons bidrag till utställningen – en medvetet ofullbordad serie till ett fragment av en pjäs. Nu, åtta år senare, fullbordar Larsson sin egen tolkning i serieboken Dödens ö som består av nio korta surrealistiska och suggestiva korta serier, diverse skivomslag, affischer och målningar som alla träder in i Larssons egna privata drömlandskap.

Dödens ö är den snyggaste serieboken jag läst under 2020, tack vare utsökt grafisk form och design av Jens Andersson, där Larssons mästerliga omslag, likt Böcklins förlaga, suger in en i mörkret. De tempelliknande byggnaderna är utbytta mot ett hålögt funkishotell och precis som Böcklin gjorde i sin tredje version av målningen så kan man skönja konstnärens initialer ovanför en av dörrarna.

Vad som väntar på andra sidan är en lösryckt men otroligt fascinerande resa där vi bland annat får möta en fiskarhustru som saknar sin man och istället får nattligt besök av självaste Triton; Forest Boys märkliga öden och äventyr; den kusliga dalen (som är en sjukt läskig berättelse); en saga om ondska och ond bråd död i Jakt och fiske; en märklig krigsdröm samt Larssons briljanta avslutning, Underjordens antikvariat, som både binder samman bokens början och slut och transporterar oss tillbaka till verkligheten.

Larsson blandar friskt med olika myter och sagor som till exempel grekisk mytologi, Rödluvan och Vargen, Snövit och de sju dvärgarna och även Alice i Underlandet och även den ursprungliga inspiratören dyker upp mot slutet, den här gången i form av Carl Eldhs märkliga staty Strindbergmonumentet (även kallat Titanen) som finns att beskåda i Tegnérlunden i Stockholm. De oftast ordlösa serierna följer visserligen drömmarnas logik men Larssons fulländade bildspråk och unika estetik gör resan till en oförglömlig njutning.

Trackback-adress