Min Shazamkollega Rikard har i flera inlägg och recensioner hyllat Mats Källblad med emfas och bland annat dubbat honom till ”Sveriges främste serieskapare”. Själv har jag tyvärr inte läst hans Osby-trilogi (Garagedrömmar, Vakna laglös och Lång väg tillbaka) som finns samlade i Hundra år i samma klass men efter att ha läst samlingsvolymen Lukas: 25 år mellan land och stad och det nyligen publicerade systerverket Polly tar ingen skit så har även jag drabbats av Källblad-feber och enda botemedlet är mer Källblad.

Serien Lukas har man kunnat läsa i bland annat Larson!, Seriemagasinet och Uti vår hage och denna härliga och omisskännligt skånska serie blandar träffsäker och bitande socialrealism med underbar absurd och surrealistisk fantasi av bästa märke som prickar av i stort sett allt som får mig att vrida mig av skratt. Redan på första sidan i Cobolts samlingsutgåva nitar han mitt favorituttryck på skånska (”pattaglutt”) och fortsättningen är något av det roligaste jag läst på mycket länge i serieväg. Återkommande karaktärer skildras med mycket värme och kärlek, framförallt musikern Polly som enligt Källblad själv är löst baserad på den brittiska rockartisten P.J. Harvey. Pollys signum är att hon inte tar någon skit, speciellt om man beter sig som ett sexistiskt rövskaft, och hon är också en trofast vän i alla väder. En ärlig människa som aldrig sviker och som älskar rock’n’roll och vrålande motorer.

Efter att nyligen ha gästspelat i några nummer av Galago har karaktären Polly nu fått ett alldeles eget album där vi får följa hennes minst sagt trassliga uppväxt och med ett tonfall som markant skiljer sig mot det tokroliga i Lukas. Istället borrar Källblad ner fötterna i den skånska myllan på landsbygden och berättar en hjärtskärande historia om utanförskap, alkoholism, sorg, saknad, aggressioner, rockmusik, raggarbilar och vänskap.

Albumet börjar med den tragiska förlusten av hennes älskade storebror i en bilolycka och när hennes mor begraver sina sorger i flaskan tvingas Polly mer eller mindre ta hand om sig själv. Hennes sorg och vrede över livets orättvisor och jävelskap gör henne tyst men målmedveten och hon får snart en ny familj i den lokala verkstaden där hon får lära sig allt om bilar och vårdar broderns Plymouth Valiant ’69 ömt. En annan viktig punkt i hennes liv är när hon står upp för en yngre mobbad kille i byn som både väcker kärleken till rockmusiken hos henne men också bekantskapen med hans kärleksfulla och djupt tacksamma familj…en djup kontrast till Pollys trasiga dito.

Polly tar ingen skit är en mycket stark berättelse om en värld långt ifrån storstaden som doftar motorolja, fylla, lössnus och cigaretter. En historia om ett trasigt barn som trots allt hittar rätt i livet och som inte tar någon skit. En historia om sorg men också genuin vänskap över åldersgränserna. Om att aldrig sluta drömma och alltid rakryggat stå upp för orättvisor.

Trackback-adress