Dark Horse Comics har redan en imponerande katalog med fina serieadaptioner av den välrenommerade författaren Neil Gaimans verk, till exempel en följetong med American Gods och framförallt närmare ett dussin olika serieböcker såsom A Study in Emerald, How to Talk to Girls at Parties, Forbidden Brides of the Faceless Slaves in the Secret House of the Night of Dread Desire, med flera. Under 2020 har förlaget börjat samla flera av dessa dyrgripar i härliga lyxutgåvor under titeln The Neil Gaiman Library, ett måste för alla serieälskare som missat dessa utgåvor eller bara är förtjusta i Gaimans berättelser och vill se dem skildrade i ett nytt ljus.

Novellen Snow, Glass, Apples skrevs ursprungligen 1994 (och dök senare upp i novellsamlingen Smoke and Mirrors) och är en mustig, vuxen och annorlunda version av den klassiska sagan om Snövit som ställer frågan om bröderna Grimm verkligen berättade hela sanningen. Var det egentligen så att det var Snövit som var ond och inte hennes styvmor som genom århundradena fått utstå spott och spe för sina diaboliska tankar och handlingar?

Sagan berättas av styvmodern själv. Hur hon som en ung, vacker och vänlig häxa förälskade sig i landets kung, nybliven änkling och far till den lilla prinsessan med ögon och hår svarta som kol och läppar som var rödare än blod. Den nya drottningen var rädd för den lilla prinsessan, med all rätt för hon sov hela dagarna, talade och log sällan och hade en glupande törst efter människoblod. Efter att kungen dött en plågsam död beslutade sig drottningen för skicka sina jägare på henne som dödade prinsessan och gav hennes hjärta till drottningen. Ryktet sade att hon egentligen fick ett djurs hjärta men de hade fel. Hjärtat var Snövits för inget hjärta från ett vildsvin eller en hjort fortsätter att slå när det hade skurits ut…och det gjorde prinsessans.

Gaimans härligt störda och skruvade version av denna saga, som de flesta kan både framlänges och baklänges, leker inte bara med tankar om rykten, svek och vem som äger historien utan också med det faktum att drottningen är en godhjärtad kvinna som vill skydda sig själv och sitt folk, att Snövit är en vampyr och att dvärgarna bara är några av skogens utstötta folk. Mest gillar jag när Gaiman leker med bröderna Grimms antydningar om att prinsen har nekrofila drag och exempellöst dålig känsla när det gäller samtycke, karaktärsdrag som i Snow, Glass, Apples slår ut i full blom.

Illustratören Colleen Doran, som nominerats till en Eisner i kategorin Best Penciller för Snow, Glass, Apples (den är även nominerad i kategorin Best Adaption from Another Medium) är fullständigt fenomenal med sin Art Nouveau-liknande framställning av denna vuxna och blodiga saga, inspirerad av den framstående irländske glasmålaren och illustratören Harry Clarke, vars verk jag verkligen rekommenderar att man spanar in. Doran har jobbat mycket med Gaiman, både på The Sandman och i en annan av Dark Horse Comics adaptioner, nämligen Troll Bridge, och deras makalösa samarbete i Snow, Glass, Apples får mig att tappa hakan av ren häpnad.

Trackback-adress