G. Willow Wilson debuterade som serieförfattare med två Vertigo-titlar: serieboken Cairo (2007) samt Air (2008-2010, bägge två tecknade av M.K. Perker). Därefter har hon bland annat hyllats för sin fängslande serie Ms. Marvel, som handlar om New Jerseys alldeles egna superhjälte som också är en helt vanlig muslimsk tonåring med pakistanska rötter, samt en run med Wonder Woman hos DC Comics. Under 2018-2019 har Willow Wilson avvecklat sina åtaganden hos både Marvel Comics och DC Comics för att istället fokusera på sin och tecknaren Christian Wards alldeles egna serie Invisible Kingdom från Dark Horse Comics underetikett Berger Books – ett imprint under överseende av den tidigare Vertigoredaktören Karen Berger, hon som en gång i tiden var högst delaktig när det gällde att kicka igång Willow Wilsons formidabla karriär som serieförfattare.

Invisible Kingdom har också hyllats av många, bland annat Eisnerjuryn där serien är nominerad i fyra kategorier inför årets prisutdelning, nämligen Best New Series, Best Painter och Best Cover Artist (Christian Ward) och dessutom Best Writer till G. Willow Wilson själv. Första volymen av denna episka rymdsaga levde upp till mina högt ställda förväntningar med ett fascinerande och gediget världsbygge, mångbottnade karaktärer, spännande intriger och härlig rymdaction, filosofiska frågeställningar, mustiga rymdmiljöer av Christian Ward och ett persongalleri med många queera inslag.

När andra volymen börjar är fraktskeppet Sundog fortfarande på flykt undan megakorporationen Lux och the Renunciation (solsystemets dominerande religion) efter att Sundogs kapten, Grix, och den nyblivna nunnan Vess på var sitt håll upptäckt (och även försökt att avslöja) en ohelig och osannolik allians mellan dessa parter vilket gjort att Grix, Vess och den övriga besättningen på Sundog utsetts till solsystemets fiender nummer ett med en ansenlig prissumma på sina huvuden. Besättningen försöker först vända sig till Vess hemvärld för hjälp men får vänligt men bestämt nobben innan de tillfångatas av rymdpirater som listigt använder sig av den stora mängd skräp som cirkulerar runt planeten Rool för att plundra vilsekomna eller skadade rymdskepp. Piraternas kapten, Turo, är en slug prick med en och annan räv bakom örat som man inte lurar i första taget och som har koll på det mesta, som det faktum att Vess befinner sig i sin första reproduktionscykel och att hon dessutom präglats på den ovetande Grix.

Till att börja med blev jag besviken på fortsättningen där handlingen inte bjuder på några större överraskningar, varken när det gäller karaktärernas utveckling, själva händelseförloppet eller utvikning av det lovande världsbygget. Det mesta går ut på att Grix och Vess försöker kohandla med den omutlige Turo och även om Willow Wilson slänger in två Lux-anställda, som havererat i skrotbältet och som är väl medvetna om det rabalder som Sundogs besättning skapat, lyckas öka temperaturen nämnvärt.

Dock ökar temperaturen närmast till kokpunkten när det gäller förhållandet mellan Grix och Vess, framförallt när det gäller Vess tillstånd som hon både tycker är pinsamt, obehagligt och inte så lite konfliktfyllt med tanke på att hon avlagt en trohetsed till the Renunciation med inte kan motstå sina biologiska drifter. Roolians är en ras med fyra olika kön där en så kallad down, som Vess tillhör, är den enda som kan föröka sig. En down är enligt planeten Rools kultur förpliktad att skaffa sig många barn för rasens överlevnad men Vess valde att revoltera mot denna norm. Hon tänker inte föda ett fotbollslag med flera olika partners utan valde att bestämma över sin egen kropp för ett högre, andligt, syfte. Ett syfte som fått sig en rejäl törn i och med avslöjandet av att the Renunciations andlige ledare, Mother Proxima, är i maskopi med megaföretaget Lux.

Hur mycket än Vess kämpar emot så går det inte att stoppa hennes reproduktionscykel, som dessutom involverar telepati, helande feromoner och superkänslighet när det gäller beröring och när Grix till slut inser vad det är som är på gång förvandlas denna redan episka rymdsaga till en erotisk och otroligt vacker sådan.

”Don’t hestitate. I’m with you and within you. And we are made of the same dust that made the stars.”

Hur det går för Sundogs övriga besättning och åtrån mellan Grix och Vess tänker jag inte spoila men finalen på andra volymen är magisk och bjuder dessutom på en präktig cliffhanger där hela seriens egentliga tema blir uppenbart, nämligen revolution.

Seriens tredje och sista del, Invisible Kingdom: In Other Worlds, skulle egentligen haft premiär nästa vecka men har satts på vänt på grund av den rådande pandemin. Förmodligen dyker den upp senare i höst och redan nu kan du njuta av andra delen som precis kommit ut på seriehyllorna.

Trackback-adress