Vare sig det gäller briljant satir om 2000-talets hipsters i Stockholm i seriestrippen Stockholmsnatt, en självbiografisk betraktelse om åldrande, död, skam och skuld i De anhöriga eller existensiella funderingar och förortsångest i Under tiden så verkar inget omöjligt för en av Sveriges bästa serieskapare, nämligen Pelle Forshed. Enda sedan jag läste hans sistnämnda seriebok har jag älskat hans träffsäkra teckningar och sköna berättarstil och även om jag absolut inte vill kasta någon skugga över Fabian Göransons lysande reseskildring Drömmen om Europa så hoppades jag in i det sista att Forshed skulle vinna Urhunden-priset 2019 med den formidabla serieboken Under tiden. Förutom dessa läsvärda böcker så har han också illustrerat en mängd barnböcker som Familjen Jansson tillsammans med Martin Widmark (Bonnier Carlsen, den andra delen, En helt vanlig semester med familjen Jansson, kommer ut i sommar) och Mats Wänblads bokserie om Familjen Monstersson (Rabén & Sjögren, en samlingsvolym som innehåller de första tre äventyren kommer också ut i sommar) samt en alldeles egen bokserie för barn i lågstadieåldern, nämligen böckerna om Fjodor – ”barnens egen Papphammar”.

Fjodor hux flux dök upp redan 2017 men lagom till utgivningen av andra delen, Fjodor tar sig vatten över huvudet, kom det även en ny, utökad, utgåva av den första boken i serien. Här får vi följa den glasögonprydde lille pojken med snaggad frisyr i olika vardagssituationer som ofta innefattar rädslor som många barn har inför det nya och okända, som högläsning inför klassen, hitta något ätbart på ett vuxenkalas, komma för sent till skolan, åka inlines eller utsätta sig för något så livsfarligt som pulkaåkning.

Även om Fjodor är sjukt nervös inför dessa utmaningar så är han minst lika kreativ när det gäller att lösa dem (eller ibland fly från dem) och slutresultatet blir alltid ett extraordinärt äventyr eller dråplighet där äventyraren Fjodor står som segrare i slutändan. ”Till slut går det oftast så dåligt att det plötsligt förvandlas till något bra”, som Forshed själv uttrycker det.

I Fjodor tar sig vatten över huvudet är vår hjälte nervös inför danstävlingen på klassfesten, tvättar cykeln och städar rummet, försöker göra allt i sin makt för att undvika att hoppa i lian på idrotten, ser monster under sängen och provar hellre en ny glassmak än hoppar från hopptornet vid badet. Timingen, tonläget och dialogen är lika utsökt som i första boken men andra delen innehåller även ett djup som inte undgår en vuxen blick. Fjodors bästa vän är hans glasögonprydda tjejkompis Vanja, han har en hamster som kallas Sickan (egentligen heter han Charles-Ingvar), han använder lillgamla uttryck som ”det är så tråkigt att klockorna stannar” samt att det nu är helt uppenbart att han bor hos sin moster och att hans biologiska föräldrar inte är med i bilden.

Böckerna om Fjodor är en renodlad serie för unga läsare av bästa märke, full av underfundighet, dråpligheter, nyfikenhet och fantastiska vardagsäventyr som jag rekommenderar varmt och jag hoppas att Forshed har fler äventyr på lager med en av mina nya favoritkaraktärer inom barnlitteraturen.

Trackback-adress