Juan står inte ut längre. Han och hans hustru tar hand om hans gamla far, den pensionerade bankdirektören Emilio, men Emilio blir bara virrigare och virrigare och till slut beslutar de sig för att placera honom på ett vårdhem. Där kommer han att bli väl omhändertagen, få allt vad han behöver och dessutom kommer han träffa andra i sin egen ålder. Emilio känner sig till att börja med åsidosatt men får snart en ny vän i den fryntlige och spjuveraktige rumskamraten Miguel som ger honom en rundtur och tips på hur man härdar ut när dagarna ser likadana ut och där de flesta vilar eller sover fram till nästa måltid. Miguel berättar också att det finns en andra våning på vårdhemmet där de som inte längre kan ta hand om sig själva till slut hamnar. De som förlorat förståndet, fått demens av något slag eller alzheimer…det som den alltmer förvirrade och desorienterade Emilio lider av.

Ellinor Broman driver sedan 2017 det Göteborgsbaserade Palabra förlag som ger ut samtida spansk och latinamerikansk litteratur. I år ger förlaget även ut sin första till svenska översatta seriebok, Emilio och glömskan (ursprungligen utgiven på franska 2007 av Éditions Delcourt med titeln Rides) av den hyllade spanske serieskaparen Paco Roca, en ljuvlig berättelse full av både härliga skratt men också vemod och djupt allvar inför det som väntar på ålderns höst: att bli gammal, sjuklig eller att förlora minnet och verklighetsuppfattningen…eller rentav sin personlighet.

Hemmet där Emilio nu tillbringar sina dagar är fullt av äldre människor som visserligen kan ta hand om sig själva men som alla har det gemensamt att de lider av någon mildare förvirring, utom Miguel som verkar vara frisk som en nötkärna och vars hobby är att lura av pengar från de mest förvirrade. Här får vi bland annat möta radioprataren Juan som upprepar allt vad folk säger, Rosario som varje dag är på väg till Istanbul med Orientexpressen, Pellicer som vann en bronsmedalj i nationella mästerskapet i friidrott 1953, Felix som varit främlingslegionär och många fler härliga gamlingar som alla skildras med stor kärlek och värme av Paco Roca. Med sin härliga teckningsstil lyckas han fånga varje roligt ögonblick med enkla gester men också Emilios ständigt växande fruktan inför vad hans alzheimer slutligen kommer att leda till…en enkel biljett till andra våningen.

Jag har själv en manlig släkting som drabbats av denna lömska sjukdom (”det långa avskedet”, som Miguel träffsäkert kallar den) och har genomlidit middagar där han upprepade gånger berättat samma historia från sin barndom, skrattat åt när han i provhytten tog på sig klädaffärens byxor ovanpå sina egna men också oroat mig när han en dag skulle gå till affären, vek av åt fel håll och sedan hittades utmattad och uttorkad av polisen sju timmar senare, flera mil hemifrån. Paco Rocas skildring av sjukdomen innehåller både det som drabbar omgivningen eller anhöriga (till att börja med skratt eller kommentarer om hens vimsighet, följt av frustration och en ständigt växande känsla av oro) men också Emilios smärtsamt klara ögonblick då han själv märker att han sakta men säkert förlorar kontrollen över hur man klär på sig, sitt minne och tal, var han är någonstans och, framförallt, sin egen personlighet.

Emilio och glömskan är en mycket läsvärd bok som tar upp ett ämne som få vill eller orkar tala om men jag kommer att rekommendera den till alla jag känner, för om det är något som jag inte blundar för så är det livets alla olika skeenden och ibland räcker det med en kärleksfull viskning i ens öra för att ett leende ska sprida sig över ens läppar.

Trackback-adress