Petit är jättekungen Gabaals yngste son men han är så liten att man nästan kan ta honom för en människan. Hans storlek är ytterligare ett tecken på degenereringen inom kungafamiljen på grund av inavel och hans far anser därför att hans blotta existens är en skamfläck som måste avlivas, men Petits ömma moder, drottning Émione, är av motsatt åsikt. Hon ser familjens räddning och hoppfulla framtid i sin lille son om han avlar barn med mänskliga kvinnor, precis som jättarnas stamfader gjorde en gång i tiden och hon tänker beskydda honom till varje pris. Detta klarar hon dock inte själv utan får god hjälp av kungens faster Desdée, familjens äldsta och största medlem, som vanärat familjen på grund av hennes kärlek till människan, som de övriga jättarna, på sin höjd, anser duger bäst som arbetskraft eller föda. Lille Petit växer upp hos Desdée men slits mellan sin hunger på människokött, moderns tankar på att han ska bli en frälsare och sätta nya jättebarn till världen samt Desdées sympatiska och humanistiska syn på människan och framförallt konsten. Ingen accepterar honom, varken jättar eller människor och kommer han undkomma sin monstruösa familj innan de slukar honom med god aptit?

De franska serieskaparna Hubert och Bertrand Gatignol har skapat albumserien Les Ogres-Dieux som hittills kommit ut i tre volymer och som alla finns översatta till engelska och utgivna av förlaget Lion Forge Comics under titeln The Ogre Gods. Det är en mäktig saga som påminner om berättelserna i Gåsmors sagor eller bröderna Grimms originaluppteckningar som definitivt inte var några sagor för barn.

Bertrand Gatignol målar upp en storslagen värld i svartvitt med gigantiska slottssalar och framförallt gillar jag hans gestaltning av jättarna med imponerande detaljer, storslagenhet och monstrositet, speciellt deras kolsvarta ögon som blir ännu mörkare när man ser deras hat mot människor eller när de blir extra sugna på människokött.

Hubert har skapat ett episkt världsbygge där varje nytt kapitel även inleds med en liten historisk text om utvalda medlemmar av jättarnas familj som är ännu mer imponerande och fantasieggande. Inspiration till verket verkar komma från bland annat den franska högadeln på 1700-talet och i synnerhet då den franska kungaätten Bourbons uppgång och präktiga fall. Mest tydligt blir det i fallet med jättarnas mest imponerande och fruktade medlem, kallad The God-King, som är en snygg blinkning till den franske solkungen Ludvig XIV. Den enväldige franske monarken satt längst på tronen (drygt 72 år), överlevde flera familjemedlemmar, inklusive sin äldste son och sonson och efterträddes därför av sitt blott fem år gamla barnbarnsbarn Ludvig XV, byggde om det blygsamma jaktslottet Versailles till ett av Europas största palats och framförallt såg han till att bourbonerna gifte sig fördelaktigt, helst med släktingar.

Just jättarnas bisarra val att alltid gifta sig och skaffa barn inom familjen leder osökt tankarna till den spanska grenen av huset Habsburg som under nästan tvåhundra år i stort sett bara gifte sig med nära släktingar, detta för att hålla makten i ett järngrepp men också för att de var övertygade om sin egen storhet (denna systematiska inavel ledde slutligen till att den spanska grenen dog ut med den smärtsamt degenererade Carlos II). The God-King var även den som startade traditionen att äta människokött eftersom det var mat som lämpade sig för gudar vilket för tankarna till titanen Kronos som hade för vana att äta upp sina egna barn.

Petit hamnar lite i skymundan jämfört med sina betydligt mer imponerande och bullriga släktingar men jag gillar Hubert och Gatignols fina porträtt av en oskuldsfull och naiv ung man som slits mellan två världar, historien om hans inre kamp och sökande efter identitet.

Petit är en brutal och bitvis makaber historia där ett människoliv inte är mycket värt men det blir aldrig äckligt och boken innehåller också mycket komiska inslag, som Petits otroligt enfaldiga och irriterande trillingbröder eller när drottning Émione kläs på likt Askungen fast det är människor istället för möss som håller i trådarna.

Jag njöt verkligen av detta album och tänker definitivt plocka upp övriga volymer, Half-Blood och The Great Man.

Trackback-adress