Från början var det tänkt att jag bara skulle skriva en recension av den norske serieskaparen Jasons senaste verk O Josephine! (Fantagraphics, 2019) men när jag besökte Malmö stadsbiblioteks eminenta serieavdelning för att låna den upptäckte jag att det fanns hela åtta böcker av Jason utgivna på svenska av det sorgligt nog nedlagda förlaget Optimal Press. Med tanke på detta samt att Jason gett ut en mängd serieböcker under många år, vunnit flera priser (såsom det norska seriepriset Sproing två gånger, Urhunden och tre Eisner awards) och översatts till både finska, tyska, italienska, franska och engelska (Fantagraphics ger ut hans böcker i USA) gjorde att O Josephine! åkte tillbaka i hyllan, för tillfället, för Jason är utan tvekan en modern serietecknare av rang och att inte göra en en rejäl djupdykning i hans verklista vore att betrakta som tjänstefel om man ska skriva om serier.
Mina vidare efterforskningar om Jason (eller John Arne Sæterøy som han egentligen heter) är att han är född och uppvuxen i den norska staden Molde men att han även varit bosatt i Seattle, Bryssel, Paris och sedan 2007 i den mellanstora bretagnska staden Montpellier och att han även är mycket aktiv på sin blogg Cats Without Dogs. Nu raskt över till de åtta böcker av Jason som getts ut på svenska.
Jasons debutbok som dels är den minst representativa när det gäller hans övriga bibliografi men som även innehåller mycket av det som ska bli hans signum. En hårdkokt thriller, tecknad i realistisk stil, om en kärlekshistoria mellan Stian och Iselin. Islelins tidigare pojkvän visar sig vara en svårt svartsjuk psykopat och yrkesmördare och det unga paret beslutar sig att fly så långt bort som möjligt för att undkomma honom.
Fickan full av regn är härligt surrealistisk men också spännande och innehåller flera populärkulturella referenser till det som ligger Jasons hjärta närmast, nämligen utomjordingar, zombies, varulvar, med mera. Boken har även, som flera andra av Jasons verk, ett märkligt bitterljuvt slut som sätter myror i läsarens huvud.
Betyg: 4
Belönades med Urhunden 2001 och det kan jag verkligen förstå för det här är hittills den bästa bok jag läst av Jason. Vänta lite… är en berättelse om bästa vännerna Jon och Björn som härdar ut skolan, umgås privat så mycket och så ofta de kan på fritiden och drömmer om sin framtid…enda tills Björn dör i en olycka. En sorg som ska prägla resten av Jons liv och som han aldrig kommer över.
Redan i sin andra bok beslutar sig Jason för att lämna det realistiska bildspråket bakom sig och från och med Vänta lite… är alla hans karaktärer antropomorfa djur med uttryckslösa ansikten. En sanning med modifikation eftersom Jason kan uttrycka tusentals känslor hos sina karaktärer med kroppshållning, öron som hänger eller andra subtila detaljer och redan här är han en mästare när det gäller ordlöst berättande som griper tag i mig. Flera scener i boken är något av det bästa jag sett i en serie, som när den unge Jon plötsligt blir vuxen efter vännens begravning eller när han dränker sina sorger i flaskan.
Betyg: 5
Tio helt underbara ordlösa berättelser med en fågelman, iförd fedorahatt och rutig kavaj, i centrum. Här bjuds det på tragisk kärlek, ett efterhängset skelett, att vara pappa och låta sin son få egna vingar, svartsjuka, att känna sig osynlig, att rikedom inte ligger i pengar, och mycket mer.
Schhh! är en ren och skär uppvisning i vilket strålande medium serier är och att Jason behärskar det till fullo. Boken för tankarna till klassisk stumfilm à la Charlie Chaplin eller Buster Keaton och bjuder både på rejäla gapflabb men också oväntat mörker, djup och eftertanke. Jag läste alla Jasons böcker kronologiskt och när jag läst klart Schhh! insåg jag att Jason är ett geni och om jag bara fick välja en enda seriebok att ta med mig till en öde ö så hade det varit denna.
Betyg: 5
Jason återvänder med en ny berättelse med fågelmannen och berättar en fängslande historia om en omöjlig kärlekssaga som dessutom utspelas parallellt i nutid respektive 1920-tal.
Flera av Jasons verk är bara korta noveller som man läser igenom i rask takt och Säg mig en sak är ett typiskt exempel på en sådan. Innehåller samma ingredienser som Schhh! men saknar det lilla extra som gör det till ett mästerverk. Dock är Jason alltid underhållande på ett härligt kompromisslöst vis och Säg mig en sak är mycket läsvärd.
Betyg: 4
DEN HEMLIGHETSFULLA MUMIEN (2001)
Ett pärlband av korta berättelser om allt möjligt, kryddad med mycket härlig populärkultur såsom Star Wars, Disney, monsterfilmer från Universal Pictures, Elvis, Godzilla, med mera. Mycket knas, absurt och allmänt nonsens men alltid underhållande och även oväntat, som när en mumie onanerar och får skuldkänslor när han kommer på att hans mamma sagt att det var syndigt att ta på sig själv. Innehåller även många härliga skratt som när Darth Vader försöker hyra en videofilm utan legitimation eller hur det egentligen gick till när Elvis kidnappades av utomjordingar.
Flera av figurerna känns igen ifrån tidigare böcker och Den hemlighetsfulla mumien är mest en skrattkavalkad och eftersom det är Jason så blir det aldrig tjatigt eller långtråkigt.
Betyg: 3+
Jason överraskar rejält med en regelrätt och raffinerad adaption av den norske journalisten och författaren Sven Elvestads (mer känd under pseudonymen Stein Riverton) detektivroman Järnvagnen som ursprungligen gavs ut 1909. Mästerdetektiven Asbjörn Karg lägger ett intrikat pussel för att lösa ett mystiskt mord i denna klassiker som innehåller en berömd twist som senare använts av bland andra Agatha Christie i Dolken från Tunis (The Murder of Roger Ackroyd) eller i filmen De misstänkta (The Usual Suspects), det vill säga att mördaren är den allra minst misstänkta.
I tvåfärgad färgskala bygger Jason upp en nagelbitande spänning som räcker hela vägen och originalets växlingar mellan yttre och inre skeenden passar Jason som hand i handske.
Betyg: 4+
Frankensteins monster har svårt att handskas med sina sexuella drifter så doktor Frankenstein skapar ett kvinnligt monster och efter lite inledande mankemang blir de det perfekta paret. Det visar sig dock att även doktorn fattat tyckte för sin egen nya skapelse och snart är triangeldramat ett faktum.
Du går fel väg är första delen i Jasons skräcktrilogi som även innefattar The Living Dead (zombiekomedi inspirerad av George A. Romeros alster) och Werewolves of Montpellier (blandning av thriller, romantisk komedi och existentiellt drama med lykantropiska förtecken). Jasons version av Mary Shelleys klassiker är tydligt förankrad i James Whales filmversion av Frankensteins brud men bär också Jasons omisskännliga avtryck, framförallt när det gäller komedi i den högre skolan men också oväntat mörker, som en mycket obehaglig våldtäktsscen. Doktorns assistent Igor spelar också en viktig roll och boken innehåller ett underbart samtal mellan Igor och en annan assistent åt ett annat galet geni.
Betyg: 4
JAG VILL VISA DIG NÅGOT (2004)
En ung man med krossat hjärta som vältrar sig i självömkan får plötsligt något annat att tänka på när hans bästa vän mördas och han själv blir huvudmisstänkt. Med oväntad och välkommen hjälp av en ensamstående mamma lyckas han för tillfället få en andningspaus och beslutar sig för att rentvå sitt namn på egen hand.
Optimal Press sista bok av Jason är också hans första helt i färg och en fruktansvärt bra thriller i Hitchcocks anda. Paranoian är total när vår protagonist upplever sitt livs värsta mardröm och precis som Jasons första bok så innehåller den en bitterljuv avslutning.
Betyg: 5
Efter att ha avverkat åtta Jason-böcker på två dagar kan jag konstatera att jag saknar Optimal Press och att jag är helt frälst på denne fenomenale norske serieskapare som slagit mig med häpnad.
Subtil minimalism när den är som bäst och jag gillar även hans svarta humor och att vi båda älskar samma slags populärkultur är inte heller fel. Jag är definitivt inte färdig med Jason och jag är verkligen spänd på att läsa hans nästa alster efter Jag vill visa dig något som bland annat innefattar The Left Bank Gang, I Killed Adolf Hitler och The Last Musketeer – tre böcker som gjorde att Jason vann en Eisner Award i kategorin Best U.S. Edition of International Material tre år i rad. Inte illa pinkat!