Ed Brubaker och Sean Phillips har levererat några av 2010-talets bästa serier, såsom Fatale, The Fade Out och Killed or Be Killed, men den serie som närmast gjort dem till en institution inom crime noir-genren är utan tvekan Criminal. Pinsamt nog har jag inte läst något av serien tidigare eftersom den började redan 2006 på Marvels underetikett Icon innan den flyttade över till Image Comics och nu vuxit till fem olika volymer och två feta one-shots som getts ut i totalt sju trades. Den första volymen (2006-2007) består av tio nummer (gavs ut i två trades med titlarna Coward och Lawless) följt av volym två (2008-2009) som består av sju nummer (gavs också ut i två trades med titlarna The Dead and the Dying och Bad Night). Därefter följde tredje volymen (2009-2010) med fem nummer (The Sinners) och fjärde volymen (2011) med fyra nummer (The Last of the Innocent) innan serien tog en paus på några år för att sedan återkomma i fullt majestät med one-shoten Criminal Special Edition (2015) följt av one-shoten Criminal 10th Anniversary Special (2016). Dessa one-shots finns samlade i den sjunde traden som bär namnet Wrong Time, Wrong Place.
När man, som jag, betänker att det runnit en del vatten mellan broarna med en så pass lång pågående utgivning så beslutade jag mig ändå för att hoppa på tåget när serien återigen fick en månatlig utgivning och nu är jag totalt beroende, räknar den som en av årets bästa serier och något av det bästa jag läst av Brubaker och Phillips.
Förutom att serien är perfekt marinerad i crime noir-genren så leker Brubaker och Phillips även med seriens själva format som en månatlig serie och vill få oss att uppleva magin och spänningen med en sådan samtidigt som de kan tryffera den med ännu mer material som inte dyker upp i samlingsvolymerna.
I första numret får vi träffa Teeg Lawless (en av seriens återkommande karaktärer) 1988 när han åter släpps på fri fot men upptäcker att hans son Ricky gjort ett oförlåtligt misstag som han nu måste rätta till, plus att han får reda på att en av hans bästa vänner blåst honom på en rejäl summa pengar.
Därefter följer en miniföljetong i två delar som utspelas under en julihelg 1997 där den tidigare serietecknaren Jacob får i uppdrag att ledsaga serielegenden Hal Crane när han ska motta ett Lifetime Achievement Award på ett stort seriekonvent. Denna följetong har även samlats i en alldeles egen trade med namnet Bad Weekend som även innehåller en del extra sidor (närmast som en director’s cut) och är en fantastisk och inte så lite sorglig historia om framgångens baksida, bittra gamla män, skuld och skam, upphovrättens lömska gungfly och mycket mer. Kort sagt kan man säga att det är Brubaker och Phillips härligt skruvade version av Jack Kirbys berömda citat (”Comics will break your heart”) samtidigt som det är en fenomenal historia av serieälskare för serieälskare.
Fjärde numret tar oss tillbaka i tiden till 1993 där den påtände Ricky Lawless försöker få något slags ordning på sitt liv. En historia om brustna lojaliteter och knarkets förödande inverkan på en man som varit kriminell hela sitt liv.
Just själva tidshoppen och att den växlar mellan fristående nummer och små följetonger bidrar till seriens underbara stämning där man aldrig riktigt vet vad som komma skall. Hittills har jag bara läst fyra nummer men har ytterligare några stycken framför mig och det verkar inte heller som att femte volymen av Criminal kommer att samlas i någon trade förrän serien nått fram till #12 (januari 2020) men det har jag inga som helst problem med för det bästa sättet att avnjuta den är i just lösnummer.
Väldigt få gör så bra serier i den här genren som Brubaker och Phillips eller så här bra serier överhuvudtaget och Criminal är en uppvisning i grafiskt berättande när det är som bäst.
Manus: Ed Brubaker
Illustration: Sean Phillips
Färgläggning: Jacob Phillips
Förlag: Image Comics
Betyg: 5/5
Illustration: Sean Phillips
Färgläggning: Jacob Phillips
Förlag: Image Comics
Betyg: 5/5
