Brandt tillbringade många lyckliga somrar i sin barndom hos sin farfar och farmor på landsbygden och precis som sin farfar så var han nyfiken av naturen. Han tvekade därför inte när han en vacker dag följde med sin farfar djupt in i den mörka skogen tills de kom fram till en fridfull glänta där det växte ett urgammalt pilträd. Här vände sig den gamle mannen till sitt barnbarn och frågade om han kunde lova honom två saker: att vårda minnena från sin barndom, för de kommer att vara hans längsta, samt att söka upp farfadern vid detta träd…tio år efter han dött. Brandt lovade.

Flera år senare återvänder Brandt till Japan för att infria sitt löfte till sin farfar men han är också en bruten man. Hans fru och han glider allt mer ifrån varandra och Brandt hoppas att hans återkomst till platsen för sin barndoms lyckligaste dagar kan vara ett sätt att läka såren i hans olyckliga liv, men när han väl träffar sin farfar vid pilträdet ångrar den gamle mannen vad han sa för så många år sedan. Brandt borde inte ha kommit tillbaka. Detta är bara en plats för förlorade själar, fylld av förvirring och förtvivlan. Det finns inget liv för Brandt här, bara spöken…och ett liv fyllt av spöken är inget liv överhuvudtaget.

Vid första anblicken ser Ghost Tree ut att vara en serie i klassisk japansk skräcktradition och visserligen förekommer det inslag inspirerade av jubokko (vampyrträdet) och kodama (trädandar) ur den folkloristiska traditionen men Bobby Curnow och Simon Ganes verk är snarare en intim och kontemplativ berättelse om tider som har flytt, kärlek och förlust…samt lite spöken, förstås.

Att leva i nuet och inte jaga gamla spöken är en visdom som de flesta känner till men Brandts familj verkar lida av någon sorts förbannelse som gör det möjligt för vissa familjemedlemmar, oftast en i varje generation, att kunna se och prata med spöken. Det Brandts farfar är orolig över är att Brandt ska slösa bort sin tid vid spökträdet i skogen som farfadern känner att han gjort, men Brandt känner att han äntligen hittat rätt i livet, framförallt när han får återse sin ungdomskärlek Arami.

Persongalleriet innehåller även en del rätt komiska figurer, som den kränkte samurajen och Rasto som saknar smaken av nudlar, och farfadern blir extra orolig när Brandt tar på sig rollen som spökenas samtalsrådgivare på eget bevåg. Han vet nämligen, precis som Arami, att spöken bara tänker på sig själva och att de är fulla av sina egna hemligheter.

Det fridfulla livet på den japanska landsbygden är långt ifrån Brandts egentliga hem men det representerar också en livsstil som är på väg att försvinna eller glömmas bort när allt fler flyttar in till städerna. Brandts farmor bor fortfarande kvar i det gamla huset, klagar över att Brandt är långt ifrån sin fru och även det faktum att hennes egen make verkade föredra ensamheten i skogen istället för att vara vid hennes sida. Det sista är dock långt ifrån sanningen, men farfaderns skam gjorde att han tog med sig den hemligheten i graven och scenen när farmodern får reda på hur det egentligen låg till rörde även mig till tårar.

Ghost Tree är en mycket läsvärd miniserie som på bara fyra lösnummer lyckas berätta en gripande historia om konflikten mellan dåtid och nutid. Rekommenderas varmt.

Trackback-adress