Darla är en nyutexaminerad konstnärsstudent som drömmer om en karriär som hipp kläddesigner, men för att kunna förverkliga sina drömmar behöver hon en studio och även ett eget boende som inte kostar skjortan eftersom hon är trött på att be sin far om mera pengar. Som tur är uppfylls hennes önskan när hon hittar en lägenhet i den nedgångna stadsdelen ”Bottomyards” i södra Chicago som nu blivit ett lukrativt område för hyresvärdar som erbjuder boende för en spottstyver. Darla, som växte upp i området som barn, har inget problem med själva läget, men huset…det är en annan femma. Förutom den obehaglige hyresvärden, en helknäpp fastighetsskötare och det faktum att hennes bästa vän Cynthia beter sig allt mer märkligt så är det något med denna brutala betongkoloss utan fönster som ger henne kalla kårar. Nyckfulla strömavbrott, märkliga ljud och hotfulla skuggor, och ju fler som flyttar in desto mer verkar något vakna till liv i huset.

Ezra Claytan Daniels är en skicklig serieskapare som jag fick upp ögonen för när jag läste hans hyllade, prisbelönta, briljanta och sjukt läskiga sci-fi-thriller/drama Upgrade Soul. Denna serie såg först dagens ljus som en webbserie via en egen app och tog Daniels 15 år att färdigställa, vilket gjorde att han varken var sugen på eller redo att teckna sitt kommande projekt BTTM FDRS (uttalas Bottom Feeders) men som tur är hittade han en perfekt tecknare, nämligen Ben Passmore som vann en Ignatz Award 2017 i kategorin Outstanding Comic för sin serie Your Black Friend.

Förutom att BTTM FDRS är en alldeles förträfflig skräckis som lånat inspiration av Jordan Peeles Get Out, John Carpenters The Thing och body horror à la David Cronenberg så är boken en helgjuten satir över dagsaktuella teman som gentrifiering och kulturell appropriering. Skräckgenren har under lång tid varit exklusivt ”vit” men precis som Get Out så sällar sig BTTM FDRS till den växande skaran av nya verk inom skräckgenren skapade av svarta eller färgade som vänder på troper, bryter barriärer och utforskar nya begrepp, ungefär som Rod Serling gjorde med klassikern The Twilight Zone, där TV-seriens popularitet och genre gjorde det möjligt att gå runt censuren och skildra begrepp som ojämlikhet mellan personer av olika hudfärg eller kön.

När Darlas vän Cynthia menar att hon också skämdes (eftersom hon oftast stod precis sin vän) när klasskamraterna på lågstadiet kallade Darla för n-ordet, blir förolämpad när hon tycker att hon inte får ha en åsikt om detta eller rentav tycker att Darla överreagerar och borde be om ursäkt när Darla menar att hon borde hålla käften innan Cynthia säger något ännu värre som hon kommer ångra resten av sitt liv så är det bara ett av flera exempel där Daniels slår huvudet på spiken.

En annan faktor som är välkommen är Ben Passmores skickliga och främmande användning av olika monokroma färgskalor, vilket gör även en van läsare av skräckserier osäker eftersom man inte har en aning om vad som väntar runt hörnet. Själva ”monstret” är inte så läskigt men däremot själva huset med sin sterila bunkerliknande fasad utan fönster, stora rum och breda korridorer utan slut.

BTTM FDRS bjuder på mycket underhållande läsning och Daniels och Passmore har även planer på en fortsättning om boken säljer bra och det hoppas jag verkligen för jag är sugen på mer.

Trackback-adress