Flera gudar är redan döda men Laura Wilson, Persephone, har på något mystiskt sätt övergett sina gudomliga krafter och dragit sig tillbaka till en undanskymd plats. Minervas manipulerade anhängare tror att Persephone är ute ur leken…men det visar sig att hon fortfarande kan skapa eld med ett enkelt knäpp med fingrarna. Baal, som är besatt av The Great Darkness vilket dödade hans pappa, tänker besegra det stora mörkret genom att offra 20.000 oskyldiga själar under en sista konsert på Londons stora 02-arena men Laura tänker göra allt i sin makt för att förhindra detta. The Great Darkness är nämligen inte det stora problemet och det faller på Laura och hennes övriga sammansvurna från Pantheon att övertyga Baal om detta…och Cassandra tror hon har lösningen på problemet.

I min förra recension skildrade jag min kärlek till Paper Girls och den strålande avslutningen på denna fantastiska serie som inträffade nu i somras, men denna utmärkta serie är inte den enda från Image Comics som nu obönhörligt avslutats under 2019 efter flera år och många spännande nummer. Black Science avslutades med #43 i september och under juldagarna kommer även långköraren East of West avslutas med #45 som enligt förlagets egen utsaga kommer att bli ett präktigt och maxat finalnummer, men även en annan favorit från samma förlag avslutades i september med en präktig final full av dramatik och känslomässigt kapital, nämligen The Wicked+The Divine av Kieron Gillen, Jamie McKelvie och samme Matt Wilson som färglagt Paper Girls.

Hur denna läsvärda serie avslutas tänker jag inte spoila men att den går i mål med flaggan i topp råder det inget tvivel om. Fem år och 45 nummer är imponerande för en serie i dagens maxade serielandskap och även om det är lätt att beskriva The Wicked+The Divine som pretentiös, bombastisk och lätt teatralisk så har jag njutit i fulla drag av en av de bästa pågående serierna ur Image Comics katalog från första till sista rutan.

Det bästa med The Wicked+The Divine är utan tvekan grundkonceptet med unga människor som får gudakrafter under ett begränsat tidsintervall och Gillens hanterande av detta existensiella faktum med allt vad det innebär av makt, krav, intriger och ränksmideri. Slutklämmen är att det inte finns någon genväg när det gäller verklig ära och berömmelse utan det är något som kräver hårt arbete och att tro på sina drömmar men också att undvika destruktiva handlingar och skita i omgivningens förväntningar när det gäller den egna skaparprocessen.

Framförallt är The Wicked+The Divine en vansinnigt snygg serie där den redan lysande tecknaren Jamie McKelvie överträffat sig själv. Hans stordåd blir extra imponerande med tanke på att det under seriens gång framkommit att han lider av hypermobilitet och denna kroniska åkomma, som bland annat innebär ständig och plågsam värk, gör att slutprodukten är att betrakta som ett hjältedåd av sällan skådat slag som jag inte nog kan prisa med tanke på hur otroligt snygg serien är.

Serien avslutas som sagt med volym nio medan den föregående åttonde volymen består av seriens alla spinn-offs som visserligen varierar i kvalitet men som också är essentiella när det gäller att förstå helheten i Gillens intrikata berättelse. Om du vill njuta av hela kakan så rekommenderar jag hela serien och även om färden bitvis gått på tomgång och vissa karaktärer kan tyckas ytliga så är detta definitivt en serie som är värd att kolla upp om du, som jag, älskar drama, action, spänning och glimrande seriemagi.

Kieron Gillen är hetare än någonsin med den pågående serien Die tillsammans med Stephanie Hans samt den nya och mycket läsvärda serien Once & Future tillsammans med Dan Mora från BOOM! Studios. Under 2020 kan vi även se fram emot en alldeles egen serie av Jamie McKelvie, nämligen rymdoperan The Killing Horizon, där han äntligen får spänna bågen som författare också.

Trackback-adress