Nu är det september och datumet för årets bokmässa i Göteborg kommer allt närmare. Förra året var första gången jag besökte Bokmässan och efter en närmast religiös upplevelse upptäckte jag att evenemanget fyllde ett okänt hål inom mig och tillsammans med Stockholms Internationella Seriefestival är Bokmässan i Göteborg numera en av årets självklara höjdpunkter för mig som bok- och serieälskare och ett evenemang som bubblar av energi och skaparglädje. Jag blev milt sagt förvånad över att serier var en så självklar del av evenemanget, med bland annat generösa montrar, intervjuer, föredrag och liveteckning, och detta leder mig osökt in på Seriefrämjandets årliga utdelning av Urhunden, som äger rum på bokmässans seriescen lördagen 28 september, och de nominerade böckerna som jag ännu inte recenserat.

Anneli Furmark tilldelades Adamsonstatyetten 2010 och har mottagit Urhunden hela tre gånger – 2005 för albumet Amatörernas afton, 2008 för Jamen förlåt då och 2016 för Den röda vintern. Hennes bibliografi består uteslutande av verk där hon själv står för både manus och illustration – med ett gyllene undantag, nämligen hennes bearbetning av den norska barn- och ungdomsförfattaren Monika Steinholms ungdomsroman Närmare kommer vi inte som ges ut av Wibom Books.

Boken är en underbart vacker och bitterljuv historia om två norska pojkar – Jens och Edor – som upplever en passionerad sommar i midnattssolens Finnsnes, ungefär 20 mil sydväst om Tromsö. Jens, boende i Tromsö, är hemligt förälskad i sin bäste vän Niklas men bästa vännens nya förhållande med Gunn tär på den introverte Jens. Han behöver desperat komma bort från allt och alla och beslutar sig för att ta sin motorcykel och besöka morbrodern Torstein, som lever i ett förhållande med sin pojkvän Phil i Jens morföräldrars gamla hem i Finnsnes. Edor bor i Finnsnes och är lika känslomässigt trasig som Jens men där Jens vänder sina känslor inåt så är Edor aggressiv, provocerande och även självdestruktiv. Han har fortfarande inte bearbetat förlusten av modern och har ett märkligt destruktivt förhållande med flickvännen Beate samtidigt som han flirtar med de kvinnliga arbetskamraterna på Burger King och badar naken med Celia. På årsdagen av moderns död längtar Edor efter att besöka hennes grav mitt i den solupplysta natten och träffar genom en slump Jens som ger honom skjuts till kyrkogården på sin motorcykel och efter det blir inget någonsin mer sig likt i ungdomarnas liv.

I Furmarks bok En sol bland döda klot finns en oförglömlig scen när solen återvänder efter vinterns långa mörker i Nordnorge. I Närmare kommer vi inte utspelas hela boken i samma miljö fast under en onormalt varm sommar i midnattssolens sken och bildar ett magiskt och närmast overkligt ramverk till hela berättelsen. Stilistiskt är boken den perfekta symbiosen mellan Steinholms uppväxtmiljö (Tromsö) och Furmark som ofta och skickligt skildrar ljuset och färgerna och den karga men oändligt vackra naturen norr om polcirkeln.

Kärlekshistorien mellan Jens och Edor är full av motstridiga känslor som griper tag och känns fullkomligt äkta och när jag krampaktigt la ifrån mig pojken tog det mig en bra stund att inse att jag satt härligt insjunken i soffan hemma i Skåne och inte befann mig i Nordens norra utkanter. Boken innehåller ett rikt och levande persongalleri och speciellt älskar jag Jens morbror Torstein som älskar Bobbysocks och avgudar sångerskan Hanne Krogh. Närmare kommer vi inte är en stark ungdomsserieroman som jag rekommenderar varmt och jag kommer även utforska Detta är mitt liv – en bok om utanförskap och autism av Rose Lagercrantz – där Anneli Furmark står för illustrationerna.

Trackback-adress