Legenden om halvguden Herakles, även känd under sitt latinska namn Hercules, är en mycket rik historia som ständigt gör sina avtryck i populärkulturen. Till exempel kan man nämna de nitton italienska sword and sandal-filmerna som spelades in i slutet på 1950- och början på 1960-talet, Disneyfilmen från 1997, TV-serien Young Hercules med Ryan Gosling i huvudrollen, Marvelkaraktären Hercules som även varit med i Avengers eller varför inte SVT:s adventskalender Herkules Jonssons storverk från 1969 i regi av Tage Danielsson. På senare år kan man även lägga David Rubíns El Héroe, (en mästerlig serieversion i postmodern skrud i två delar från 2011/2012 som även översatts till engelska av Dark Horse Comics under namnet The Hero) till listan samt den franske serieskaparen Édouard Cours trilogi Herakles (utgiven av Akileos 2012, 2014 samt 2015) och vars första två delar översatts till engelska av Lion Forge.

När Eisnerjuryn presenterade listan över årets nomineringar kunde jag konstatera att Lion Forge nominerats för hela sex titlar: This Is a Taco, Watersnakes, Puerto Rico Strong, Upgrade Soul, A Sea of Love samt Herakles Book 1 av Édouard Cour, den sistnämnda i kategorin Best U.S. Edition of International Material, och med tanke på den höga kvalitén på de fyra titlar jag läst (Upgrade Soul, Watersnakes, A Sea of Love och Herakles Book 1) så tänker jag definitivt hålla ögonen öppna efter fler utgåvor från förlaget.

Édouard Cour spiller inga möda på en traditionell introduktion av halvguden Herakles ursprung utan kastar oss rakt in i handlingen när Herakles precis står i tur med sitt första av tolv storverk som han lovat utföra åt kung Eurystheus, nämligen att döda den nemeiska lejonet med ogenomträngbar hud. I första boken hinner vi fram till det åttonde storverket (att hämta de människoätande hästarna från den thrakiske kungen Diomedes) men också flera sidoäventyr och hjältedåd som ägde rum däremellan som när han hämtar tillbaka kung Admetus hustru Alcestis från underjorden eller när han trugar kentauren Pholus om en bägare vin från Dionysos heliga amfora med ödesdigra konsekvenser.

En bra sammanfattning av både boken och Herakles själv ges av kung Admetus: ”Jag tror han är den simplaste och mest komplicerade man jag någonsin känt. Det är en ära att få vara hans vän.” Cours version av hjälten är både en brutal bjässe med enorm styrka, hett temperament och kort stubin men samtidigt en människa som uppskattar sina vänner men som samtidigt bär på ett inre mörker. Den som kommer ihåg sin grekiska mytologi minns att Herakles tolv storverk var en botgöring för ett hemskt brott som halvguden utförde efter att gudinnan Hera (som inte var tillfreds med maken Zeus illegitima avkomma) gjort honom vansinnig, nämligen mordet på hans första hustru Megara och deras tre barn. Den skuldmedvetne Herakles, vars namn betyder ”Heras ära”, hemsöks ständigt av osaliga andar efter de han dräpt men där de flesta gäckar eller hånar honom, däribland hans musiklärare Linos, så står Megara och deras tre barn tysta på behörigt avstånd för mellan dem finns ett avgrundsdjupt hål av sorg, skuld och skam.

Herakles Book 1 bjuder både på underbar action, känslomässigt djup och sköna skratt som allt som oftast fastnar i halsen men boken tappar aldrig fotfästet och är oklanderligt illustrerad av Édouard Cour i hans lite grovhuggna, personliga och fulländade stil.

Trackback-adress