Skeppet Bellwood närmar sig Shanghai och därmed löper ”besättningens” tvååriga kontrakt ut. Från början var de ett dussin stackare från Portland som drogades, kidnappades och såldes till kapten Schork och hans män och de fem som överlevt svält, misshandel och övriga umbäranden på den långa seglatsen kan nu skatta sig lyckliga för kapten tänker ge dem ett generöst erbjudande: bli fullvärdiga besättningsmän med lön och allt eller kliva av i Shanghai och klara sig bäst de kan utan ett öre på fickan. Jack har dock andra planer. Han startar ett fullskaligt myteri, dödar kaptenen och hans män och tar befälet över Bellwood. Männen från Portland förfasas över Jacks brutala framfart och står stumma av förundran när de hör förändringen i Jacks röst. För Jack heter egentligen Molly, men föredrar att kallas Red, och hon tänker segla tillbaka hem till Portland, hitta sin familj och utkräva en blodig hämnd på alla i staden som stulit två år av hennes liv.

Termen ”sjanghaja” dök upp i mitten på 1800-talet då skrupellösa individer, så kallade ”crimps”, löste den skriande bristen på frivilliga sjömän genom att helt sonika lura eller tvinga män att skriva på ett kontrakt hos en mindre nogräknad skeppare, oftast med den viktiga kinesiska hamnstaden Shanghai som destination. Denna slavhandel var vanligast på den amerikanska västkusten och framförallt i Portland, Oregon vilket, tillsammans med den organiserade kriminaliteten i staden, bidrog till dess rykte som en av världens farligaste hamnstäder i slutet av 1800- och början på 1900-talet. En lag från 1915 satte till slut stopp för denna tvivelaktiga verksamhet men det som innan dess minskat efterfrågan på sjanghajade sjömän var att segelbåtarna ersattes av ångbåtar som krävde en betydligt mindre besättning.

Shanghai Red är en avslutad miniserie från Image Comics, författad av Christopher Sebela och tecknad av Joshua Hixson, som tar oss till Portland i slutet på 1800-talet där vi får möta Molly ”Red” Wolfram, en ung kvinna som tidigt fick lära sig att ta hand om sin mor och yngre syster och som inte är främmande för att jobba i skogen med händerna eftersom hon gjort det hela sitt liv. Den bistra verkligheten är dock att kvinnor inte accepteras i skogs- och träindustrin så Molly klipper håret kort, lindar brösten, klär sig i manskläder, förställer sin röst eller helt enkelt låter bli att prata och som ”Jack” är hon plötsligt en i mängden. Denna förvandling blir snart också en identitet som Molly känner sig allt mer bekväm med och detta blir extra påtagligt när hon blivit sjanghajad och återvänder för att utkräva hämnd. Molly begravde sin kvinnliga identitet någonstans på öppna havet. Först för att hon var tvungen och sedan för att hon själv ville det.

Serien som till ytan är en klassisk hämndhistoria är mycket mer än så för den handlar dels om hämndens pris och främst om huvudpersonens identitet och valmöjligheter och det är också dessa ingredienser som gör berättelsen minnesvärd. Sebela placerar berättelsen i en tydlig kontext, nämligen den brutala staden Portland vid 1800-talets slut, och kryddar anrättningen både med anekdoter och verkliga fakta till en skön mix. Vi får bland annat stifta bekantskap med de ökända tunnlarna under Old Town Chinatown som är ett välbesökt turistmål än i våra dagar även om man sedan lång tid tillbaka avfärdat dess betydelse för sjanghaj-verksamheten i staden. Om man ville föra bort någon var det lättare att göra det ovan jord i skydd av mörkret, vilket också nämns i serien, men samtidigt är det svårt att bortse från det faktum att flera av stadens skummare inrättningar ofta hade lönndörrar eller hemliga passager som ledde under jord och osäkerheten om dess användningssyften ger en perfekt grogrund för fantasin och spännande äventyr likt Shanghai Red.

Vi får också träffa bordellmamman Liverpool Liz på Senate Saloon och hennes arbetstagare som ofta tog sig fram med hjälp av cykel i staden vilket gjorde att ”respektabla” kvinnor i staden under en period helt avstod ifrån att bruka detta fortskaffningsmedel.

Överlag gillar jag verkligen Shanghai Red, framförallt Joshua Hixsons illustrationer och dova färgläggning, Molly ”Red” Wolframs sökande efter identitet samt den historiska förankringen, men det som ligger serien lite i fatet är Sebelas förkärlek för tung och repetitiv dialog vilket ofta bromsar det naturliga flödet när berättelsen redan vet vart den är på väg. Förutom detta så rekommenderar jag Shanghai Red varmt och nästa inlägg kommer att handla om en helt annan serie från Sebela från 2018 som dessutom nominerats till en Eisner i kategorin Best New Series, nämligen Crowded.

Trackback-adress