Efter att magikern Dancy Cherrywood kastat en besvärjelse över lönnmördaren Prairie Wolf som läkt hennes sår får han henne också att tro att hon har lyckats med sitt uppdrag och att hon nu kan meddela sina arbetsgivare The Silhouette att gossebarnet Clark och hela hans familj är döda. Som en bonus kastar han också in att Prairie Wolf kommer att känna skuld för att hon dödade ett barn, att hon aldrig mer kommer bruka våld i framtiden och att det nu är dags att återvända till skolbänken där hon hör hemma. Dancys nästa uppdrag blir att föra familjen Ritter till deras nya hem i Maine där organisationen The Way kommer att ta väl hand om dem och förbereda världen för Clarks stundande stordåd…men Clarks mamma Sadie kan inte släppa det faktum att hennes son kan vara självaste Antikrist och om nu Dancy lyckats oskadliggöra Prairie Wolf, varför fortsätter det dyka upp nya lönnmördare?

Den första volymen av Donny Cates och Garry Browns Babyteeth från förlaget AfterShock Comics var en trevlig liten överraskning och ytterligare en titel av Donny Cates som jag ville läsa mer av. Framförallt gillade jag den realistiska dynamiken mellan medlemmarna i familjen Ritter som trots alla galenskaper av kataklysmiska mått mätt i volymen i övrigt kändes verklig och äkta.

Problemet är bara att det verkar som att Cates inte vet vilket ben han ska stå på i den här berättelsen för bara några sidor in i andra volymen när familjen kommer fram till ett skabbigt och fallfärdigt slott så öppnas en port med hjälp av ögonscanner och lösenordet ”Rosemary” och en hiss tar dem ner i underjorden till ett Truman Show-liknande paradis. Redan där började jag dra öronen åt mig och inte blir det bättre när Cates låter karaktärerna berätta hur fånigt och dumt detta är, som att Cates inte ens själv kan stå för soppan han själv har skapat.

Resten av volymen är ett segdraget staplande av meningslösa klichéer och troper och när det väl är dags för action är förloppet så kaotiskt och ologiskt att man inte har en aning om vad som händer och dessutom är actionscenerna så fula och hafsiga att det närmast är provocerande. Det ända som får mig att läsa vidare är förhållandet mellan Sadie, systern Heather och fadern, hur det ska gå för gossebarnet Clark, vad som döljer sig i Red Realm och vilken roll den demoniska, men charmerande, tvättbjörnen Marty egentligen spelar. Cates kan leverera mycket bättre än så här som han visat i Buzzkill, The Paybacks, The Ghost Fleet och God Country och jag hoppas verkligen att han tar sig i kragen i nästa volym.

Trackback-adress