Magister Cael Extat, steward åt klanen Aldercrest, anländer till en liten by för att köpa slavar. För sju silverpenningar köper magister Extat bland annat en oönskad släkting, en besvärlig hustru, ett föräldralöst barn och en tjuvjägare utan att röra en min men när en mor vill sälja två av sina barn för att kunna försörja tre andra hajar han till. Den ljushåriga dottern tackar han nej till eftersom hon är så gott som blind men den mörkhårige sonen Moth fångar hans intresse. Moth och de andra slavarna förs nu till klanen Aldercrests högsäte Highest House som är landet Ossainuls största och mäktigaste stad som aldrig fallit i strid. Där tillbringar han sina dagar som lärling till takläggaren och slaven Fless när han inte kallas till magister Extat som fattat stort intresse för pojken och låter honom genomgå diverse tester. Det är dock inte bara magister Extat som förstått att det är något speciellt med pojken för på nätterna hör han en mystisk röst som viskar i hans drömmar. Rösten tillhör Obsidian, en mystisk varelse som varit fånge i staden i 1100 år och, precis som Extat, räknat ut att Moth är en arvtagare till stadens tidigare mytomspunna folk som tillbad flera gudar istället för den enda Gudinnan. Obsidian lovar att skydda Moth i utbyte mot att han släpper honom fri när tiden är mogen och Moth går med på detta i utbyte mot att Obsidian uppfyller tre önskningar: att hans systers ögon inte ska slockna, att han vill lära sig allt som står i magister Extats böcker och att alla slavar ska bli fria.

De senaste åren har det dykt upp flera riktigt bra fantasyserier, såsom Monstress, Coda och Isola, som alla har det gemensamt att de innehåller fascinerande världsbyggen och en klassisk ”quest”, det vill säga ett vandringsäventyr där huvudpersonen eller huvudpersonerna måste färdas från punkt A till punkt B för att lösa ett episkt problem eller hitta/förstöra en magisk artefakt. Precis som i Sagan om ringen innehåller denna quest i respektive serie även en inre resa för huvudpersonerna: i Monstress måste Maika lära sig leva med det faktum att hon delar kropp med en urgammal, världsförstörande gud, den cyniske trubaduren Hum i Coda letar inte bara efter sin hustru utan måste också relatera till en magisk värld som tappat all sin magi och i Isola förstår man snart att det finns en djupare vänskap mellan den förhäxade drottning Olwyn och hennes trogna livvakt Rook.

Denna fina trio kan jag nu utöka till en kvartett efter att äntligen lagt mina vantar på en av de bästa pågående fantasyserierna just nu och som dessutom är något av det bästa jag läst på länge, nämligen The Highest House av Mike Carey och Peter Gross. Dessa serieskapare har tidigare skapat seriemagi med Vertigo-titlar som Lucifer och The Unwritten men det som gör deras senaste samarbete extra unikt är det faktum att serien publicerades först för en fransk publik på franska: Le Haut Palais, utgiven av Editions Glénat 2015. Serien använder sig av det franska större albumformatet och detta format gäller även för den amerikanska utgåvan från IDW som därför känns extra lyxig och bidrar till en mycket behaglig läsupplevelse.

Världen i The Highest House är ett feodalt renässansrike uppdelat mellan olika mäktiga adelsliknande klanfamiljer. Detta strikt hierarkiska samhällssystem präglas också av slavar som i mångt och mycket utför de flesta av vardagssysslorna och Moths resa från slav till allt mäktigare ung man som står på deras sida är central för hela berättelsen. Han har en förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, mycket tack vare den mäktige Obsidian som drar i sina magiska trådar från sitt fängelse, och stiger sakta i graderna hos den mäktiga familjen Aldercrest men på ett närmast messiasliknande sätt sätter han aldrig sin egen person i första rummet utan kämpar för en bättre värld.

Just religionen i The Highest House är också fascinerande för under flera tusen år styrdes landet Ossainul av mäktiga magiker som dyrkade flera gudar men efter att landet erövrats av Koviki-folket har magin försvunnit och man dyrkar bara en gud, Gudinnan. Magin finns dock kvar och behärskas av några som antingen följer de gamla gudarna eller, som magister Extat, tillgodogjort sig kunskapen genom de gamla skrifterna och det ständiga sökandet efter gömda rum eller passager i The Highest House som döljer det gamla folkets hemligheter bidrar till spänningen och mystiken. Själva staden, med sin imponerande bro och tusentals tinnar och torn, spelar en stor roll i serien, precis som i Faith Erin Hicks läsvärda trilogi The Nameless City, och flera imponerande scener utspelas i det imponerande gyttret som utgör stadens skiftande takåsar.

Förutom det rent estetiskt tilltalande uttrycket och det spännande världsbygget så är The Highest House först och främst en historia om människor på olika nivåer på den hierarkiska skalan. Vi får bland annat stifta bekantskap med takläggaren Fless, den sadistiske köksmästaren Temtoller och köksflickan Eena men även den salomoniske härskaren Lord Demini, hans dotter Shurubai, hennes enbente tjänsteflicka Lace och framförallt magister Extat som alla spelar en viktig roll i Moths liv.

Berättelsen är ingalunda avslutad men när fortsättningen kommer ut på Editions Glénat är än så länge höljt i dunkel. Jag kan dock varmt rekommendera första boken som bjuder på spänning, magi, bra världsbygge, underbara karaktärer och en huvudperson som man fattar tycke för redan från ruta ett. Det som jag ser mest fram emot att få läsa om i nästa volym är det faktum att vi inte vet om Obsidian är ond eller god och om hans påverkan och inflytande på Moth kommer att störta landet i mörkret, men Moth visar gång efter annan att han har ett humanistiskt patos och att hans egen ”quest” innefattar stora planer för landet Ossainul och det är även den dynamiken som gör The Highest House till en av de bästa serier jag läst på mycket länge.

Trackback-adress