”Vi skulle segla runt jorden.
När vi hade råd och jag hunnit bli lite äldre.

Vissa säger att pappa inte ville leva.
Det stämmer inte.

Han fick en sjukdom.
Han kunde inte rå för det.”

När det gäller nya serieböcker från Sveriges många renodlade serieförlag känner jag att jag har rätt så bra koll men det är inte lika lätt att veta vad som kommer ut i serieform från andra förlag. Av det jag missat från förra årets utgivning var bland annat Hegas utgivning av Lumberjanes på svenska (Vildmarks-systrar: Katten Loori flyr) och det var tack vare ett tips från vår skolbibliotekarie som jag upptäckte Vi kommer snart hem igen från Natur & Kultur som i mitt tycke var en av förra årets bästa svenska serieböcker. Tack vare Instagram upptäckte jag också helt nyligen en annan pärla från samma förlag, nämligen Vi skulle segla runt jorden. En seriebok som riktar sig till yngre läsare och som på ett mycket ärligt och gripande sätt tar sig an ett ämne som många räknar som tabu – en nära anhörigs död genom självmord.

Agnes pappa Tomas är världens bästa pappa men ibland faller ett mörker över honom. Han blir stressad, trött och drar sig undan, kommer med ursäkter, lovar guld och gröna skogar och Agnes förlåter honom för hon älskar och litar på honom av hela sitt hjärta. Pappan har ofta stora planer, som när han till Agnes mammas förtvivlan köper en fallfärdig skorv som han lovar att de ska segla i Karibien med nästa sommar. Tomas, som slutat sitt jobb, lägger ner mycket tid och kraft på att få båten färdig, dag och natt, men en morgon är han som bortblåst. Inte är han vid båten eller gästrummet där han brukar sova ibland när han störs av för mycket ljud. Bilen är kvar och så är också pappas skor och jacka och snart upptäcker Agnes att ingenting någonsin blir som det var förut.

Vi skulle segla runt jorden är författad av Anna Sundström Lindmark som själv var 19 år när hennes pappa tog sitt liv. Min egen pappa gick också bort hastigt när jag var i ungefär samma ålder och jag har väldigt lätt att identifiera mig med alla omtumlande känslor som Agnes går igenom. Sorgen och gråten som inte vill komma fram fast man inte vill göra annat än gråta, stunderna när man inte vill prata och de tillfällen när man inte vill göra något annat, omgivningens blickar och viskningar, förbjudna känslor av hat och svek, snälla människor som överkompenserar och hur jag brukade gå in i klädkammaren för att känna lukten av min far på hans kläder.

Agnes tuffa sorgearbete skildras förnämligt av bokens fenomenala illustratör Elisabeth Widmark och precis som Vi kommer snart hem igen visar att man kan berätta om Förintelsen för barn så visar Vi skulle segla runt jorden att det är helt naturligt att berätta en historia för barn om död och sorg i samband med förlusten av en nära anhörig. Rekommenderas!!!

Trackback-adress