Sebastian Clay är elva år gammal men hans liv skiljer sig markant från de övriga barnen i den lilla hålan Beasley. Hans familj tillhör en lång linje av ”wytch hunters” som kallar sig ”irons” och de har jagat wytches i århundraden eller kanske ännu längre. Ingen vet var dessa wytches kommer från eller vad de är exakt men de lever i hålor i skogen, är tre meter långa, har ett öga på var sida av huvudet och de utövar en urgammal kunskap som kan ge längre liv, bota dödliga sjukdomar, få någon att förälska sig i någon annan, o.s.v. och denna kunskap delar de gärna med sig av i utbyte mot mat…helst ungt människokött.

Sebastians mamma, som varit en wytch hunter i femton år, har noga förberett sin son på hans kommande uppgift i livet genom att göra honom immun mot det mesta i wytches arsenal och undervisa honom i deras hemlighetsfulla ritualer och nu är han redo för sitt första uppdrag…döda familjen Isbelle. Isbelles är nämligen inte heller någon vanlig familj utan ”sucklers” eller ”high horns”, människor som dyrkar wytches, väljer ut personer som ska bli föda åt dessa varelser och som belönas för detta. Hans mamma vet att familjen Isbelle förbereder sig för ett nytt offer men problemet är att det råkar vara familjen Isbelles egen son Jackson…som är Sebastians bästa och enda vän.

För fyra år sedan, oktober 2014, publicerades första numret av Wytches, Scott Snyder och Jocks moderna rysare med Lovecraftinspirerade förtecken. I augusti 2017 dök en fortsättning upp som gick som följetong i Image Comics egna previewsmagasin Image+ och hela denna berättelse, Wytches: Bad Egg, är nu samlad i denna Halloween Special som dessutom innehåller en avslutande del som inte publicerades i Image+. Samtidigt som denna berättelse är en uppföljare är den även en prequel till första volymen (Sebastians mamma Clara spelar en viktig roll i Wytches vol. 1) och andra volymen, som kommer att publiceras när Snyder och Jock avslutat sin sexdelade miniserie Batman Who Laughs (första numret kommer ut i december 2018), kommer att handla både om Sebastian och så första volymens stora hjältinna Sailor Rook.

Enda sedan jag hörde talas om Wytches för första gången så har jag haft skyhöga förväntningar på serien, mest på grund av själva grundkonceptet där det vi kallat häxor genom historien egentligen är irons som försöker stoppa wytches och deras följeslagare och där high horns svarar med att anklaga irons för trolldom och bränna dem på bål. Att seriens ”häxor” är något övernaturligt ont Lovecraftväsen tilltalade mig också men slutresultatet lämnar mycket övrigt att önska.

Precis som i första volymen så är det den mänskliga ondskan och farhågorna som ger de största kalla kårarna längs ryggraden. Sailors pappas rädsla över att inte räcka till som förälder och hans panik när han inte kan skydda sin dotter byts i Wytches: Bad Egg mot Jacksons fasansfulla upptäckt att hans föräldrar tänker servera honom som måltid till en bestialisk varelse i en håla i skogen. Ett genomgående tema i ungdomsäventyr är att man inte kan lita på vuxenvärlden vilket här verkligen dras till sin spets och även om jag gillar skildringen av den formativa åldern mellan barn och tonåring samt one shot-formatet så finns det en del gropar på vägen. Till exempel Sebastians inre dialog som är kraftigt överarbetad och så långt från en elvaårings tankar jag kan tänka mig, hans mor som är en stenhård Sarah Connor-kopia och Jacksons skrattretande ondskefulla föräldrar där modern till och med har en lapp för ögat. Vidare har vi även Matt Hollingsworths impressionistiska vattenfärgsstänk (som även präglade första volymen) som är till för att väcka obehag men som mest distraherar. De förekommer inte lika ofta som i första volymen men tillräckligt mycket för att jag ska reta mig på dem.

Handlingen är mer förutsägbar än första volymen men också bättre genomförd, bortsett från en trött final som är lite väl lättköpt men trots alla dessa skavanker är Wytches: Bad Egg en helt okej liten skräckhistoria och jag ser fortfarande fram emot fortsättningen på serien under 2019.

Trackback-adress