”På TV:n pratar de om danskar. Om ny statistik som gjorts om dem. Att danskarna är det lyckligaste folket i världen. Jag vet inte om jag kommer att räknas med i en sådan statistik. Om jag alltid kommer att vara en främling här. Eller om jag en dag verkligen kommer att få bli dansk.”

Mellan åren 2014 och 2016 publicerade den danske serieskaparen Halfdan Pisket sin triologi om sin fars liv och 2017 kom alla tre albumen ut i svensk översättning på Kartago Förlag. Albumen heter i tur och ordning  Desertör (Desertør), Kackerlacka (Kakerlak) och Medborgare (Dansker) och i brist på ett bra svenskt samlingsnamn på trilogin (som är en av de nominerade till Urhunden i kategorin 2017 års bästa till svenska översatta seriebok) kommer jag använda det danska: Dansker-trilogin. Här tecknar Pisket ett gripande porträtt av sin fars liv men också en allmän berättelse om flykt, integration och identitet som gjorde ett starkt intryck på mig.

I Desertör får vi följa pappans uppväxt i en liten by på 1950-talet i gränstrakten mellan Turkiet och Armenien där livet går sin gilla gång och där kyrkan i byn används av både kristna, muslimer och shamaner. Men runt om byn pågår en blodig konflikt om territorier och pappan förlorar både sin bästa vän och äldre bror. Tiden i armén blir en svår prövning och efter att ha attackerat en överordnad och flytt fångas han in och placeras i turkiskt militärfängelse där han får utstå hård och brutal tortyr.

I andra albumet, Kackerlacka, har pappan flyttat till Danmark för att jobba som lågavlönad gästarbetare men efter diverse strul med rättvisan utvisas han åter till Turkiet där han känner sig som en främling i sitt eget land. Kärleken till en dansk flicka får honom att återvända till Danmark under sitt nya namn James men som mycket annat i James liv så grusas hans förhoppningar. Han får tvillingar med en annan kvinna men är inte redo för papparollen; prövar hasch för första gången och märker att droger har en positiv effekt när det gäller att minska hans epileptiska anfall; försörjer sig som taxichaufför och börjar handla med droger tillsammans med vännen Flemming (som alla kallar för Tysta) vilket leder till ytterligare en runda i danskt fängelse. Väl ute ur fängelset träffar han Arla som han får sonen Joshua med, öppnar en grönsaksaffär och sedan en klubb för turkiska invandrare men efter ett brutalt överfall som slutar med sjukhusvistelse och ett förlorat öga beslutar sig James för att sluta fly och bli kriminell för att skydda sin egen familj.

Tredje och sista albumet, Medborgare, handlar om James kriminella liv i Christiania men också hans drömmar om kärlek och ett normalt familjeliv. Vägen ut blir ett exitprogram för kriminella och slutligen danskt medborgarskap.

Pisket använder sig av en enkel men uttrycksfull teckningsstil som ständigt förfinas under resans gång. Han använder sig flitigt av symboler som till exempel folk som vill honom illa (ansiktslösa), labyrinter och Minotaurus (flykting eller fånge) eller vassa knivar som genomborrar ögon och mun (smärta och våld). I Desertör känns handlingen som en feberdröm där gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut medan resten av trilogin är mer linjärt berättad. I den mycket innehållsrika Kackerlacka börjar Pisket också leka med bildspråket och stoppar in små cartooninslag och i den fulländade Medborgare finns flera kapitel som enbart förs framåt med hjälp av grafiskt berättande.

Dansker-trilogin som helhet är mycket läsvärd där Pisket målar ett porträtt av sin far med alla hans fel brister och utan skönmålande drag men också hans starka längtan och drömmar om ett normalt liv där han inte känner sig som en främling och inte längre på flykt. De något cyniska reglerna för dansk assimilering förvandlas i Medborgare till något positivt och inte så lite komiskt där hans prov i danskhet bland annat handlar om dansk kultur och historia, danska kungahuset, samkönat äktenskap och vilket år damerna vann VM-guld i handboll. Avslutningen är perfekt och riktigt rörande och jag rekommenderar hela Dansker-trilogin varmt.

Trackback-adress